Klättring nyheter

Nyhetskälla myskyrunning.com: addnature.wordpress.com

• Svante om passionen att springa långt, riktigt långt
  March 20, 2014
  
  Sol, fågelkvitter och massvis med härliga dofter ute. Det är vår! Och kroppen fullständigt skriker efter vårlöpning!
  I höstas gästbloggade jag, Svante Holm, för Nordic Outdoor inför outdoor mässan nu i helgen, som för övrigt Addnature är med på. Jag skrev om att springa långt, gärna så där långt så man måste byta kartblad ett par gånger, eller iaf scrolla rejält på touchskärmen. Nu gillar jag ju även andra sätt att ta mig ut i naturen på ett så okomplicerat sätt som möjligt – gärna lågintensivt och under lång tid – som tex att vandra, trailrunning, semestra på cykel, åka långfärdsskridskor eller längdskidor och inte minst mikroäventyr som blivit en ny favorit för mig.
  Tipsen jag skrev om i höstas är högaktuella även nu på våren så jag tänker, varför inte dela med mig av dem här på Addnaturebloggen. Så nu får ni höra om varför jag gillar att springa så förbenat långt, vad det gör med ens kropp och själ, samt praktiska saker som vad tusan man äter och hur man slipper skavsår (nåja, nästan iaf).
  Föga förvånande är Addnature helt rätt ställe för mig att jobba på, här finns precis allt jag behöver, och kanske viktigast, allt det som jag vill hjälpa andra kunder att hitta rätt till. På Addnature är jag butikschef på City-butiken (Birger Jarlsgatan, Stockholm), så den som vill ställa fler frågor eller prata bästa pannlampan för långpass eller höra varför nyaUltimate Direction-västen är så himla bra, well, ni vet var jag finns.
  

  Varför springa långt och hur gör man?

  Vad man menar med att springa långt skiljer sig givetvis från person till person. I mitt fall handlar det om att springa längre än marathon, så kallade ultramarathon. Fast egentligen är det inte hur långt jag springer som spelar roll, snarare hur länge. Jag älskar att vara ute en hel dag, att få en paus där jag inte tänker på så mycket annat än var jag ska sätta min fötter, var ledmarkeringarna är och om det inte är dags att ta en fika snart. Det är nyckeln för mig, pausen. Pausen behövs inte för att jag har ett hemskt liv som jag vill få en massa tid ifrån, utan snarare för att jag har ett fantastiskt liv som jag njuter så mycket mer av om jag även får tid att bara vara. För att låna en jämförelse så är det som med musik, det är inte noterna i sig själv som gör musiken, det är utrymmet mellan noterna. Löpningen är mitt utrymme mellan allt annat jag gör.
  Jag önskar att jag kunde leverera en plan för hur man springer långt, men en sådan plan skulle bli så väldigt anpassad för att springa långt på mitt sätt. Många löpartidningar och onlineforum har riktigt bra träningsprogram för att bli en bra ultralöpare, oavsett om man vill springa ett specifikt lopp, bli snabbare eller något annat. Så egentligen är svaren väldigt tillgängliga och ganska okomplicerade. Problemet för de flesta är inte att hitta lösningen på hur man ska springa, utan att faktiskt hålla sig till lösningen, som i regel är rätt tidskrävande.
  Vill man springa långt på mitt sätt, dvs utan tanke om att bli snabb eller tävla och där eventuellt deltagande i tävlingar mest är ett sätt att få tillgång till praktisk logistik (det är väldigt trevligt med vätskestationer om man är van vid att springa med massa liter vätska i packningen) då ser svaret ut så här:
  

  För att kunna springa långt måste man springa långt.

  Det är ganska exakt så jag gör, jag springer långt. På lediga dagar packar jag ryggsäcken och tar mig till ett naturområde som t ex Tyresta Nationalpark. Där springer jag relativt planlöst i 4-5 timmar med generösa pauser för att kunna njuta av naturen och hålla kroppen relativt balanserad vad gäller energi och vätska. Vanliga arbetsdagar kanske jag springer till och från jobbet, vilket iofs är på tråkig asfalt, men det är 17 km och ger lite mängd i benen. Jag har även ett fint naturområde i närheten av där jag bor, där är det lätt att få en paus med teknisk trail och utsiktsplatser som ibland får mig att undra varför jag åker till andra sidan stan för att springa i Tyresta.
  Jag återkommer med vad jag äter på längre turer/lopp och vad jag har på fötterna. Lämnar er för den här stunden med tre klassiska regler för ultralöpare som springer i skogen:
  1. Börja långsamt, väldigt långsamt. Den svåraste regeln som jag ibland känner mig ensam om att hålla. Jag vet ingen som gått ut för hårt och klarat sig, jag vet ingen som gått ut för långsamt som inte senare kunnat ta igen det.
  2. Gå i backarna. Om vi struntar i eliten och kollar på oss vanliga dödliga så finns det ett väldigt lätt sätt att se vilka som springer sitt första ultra, dom springer i uppförsbackarna. Folk blir i bland nästan upprörda, men varför springer du inte i uppförsbacken, du orkar ju springa 246 km?! Svaret är ganska enkelt. Jag orkar springa 246 km för att jag går i uppförsbackarna.
  3. Om du inte vet om du behöver ta ett eller två steg. Ta tre.
  

  Vad äter man på långa löpningar, och vad tusan har man på fötterna?

  Jag har ätit det mesta på långa löpningar. Egentligen kan man äta vad som helst, det går i regel så långsamt att man kan peta i sig det mesta utan oro för t ex håll. Vid flera tillfällen har jag stannat på pizzerior för att äta och sedan sprungit vidare. Under årets Sörmland Ultra Marathon blev mjölkchoklad med saltgurka en favorit som jag aldrig kommer återvända till utan löparskor på fötterna. Historierna kring vad andra har petat i sig upphör aldrig att förvåna, en personlig favorit är han som tog med sig olivolja som huvudsaklig energikälla för ett lopp på över 10 mil.
  Jag fokuserar på att ersätta det som jag gör av med i så flytande form som möjligt. Att ersätta all energi är dock nästan omöjligt, jag brukar sikta på att ersätta ungefär hälften. Det blir en hel del pill att räkna ut energimängden, men gör man det är man mer motiverad att sedan hälla i sig allt, eftersom man vet att man har ett faktiskt behov av det.
  Den bästa kalkylen gjorde jag inför Swedish Alpine Ultra (ca 105 km utmed Kungsleden). Jag räknade ut energivärdet för sportdrycken, gels och min personliga favorit: dubbla salta kex med kokosolja mellan. Utanför beräkningen lämnade jag tunnbrödrullar med pålägg som var lite mer som en bonus. Sen var det bara att sätta lite regler; ett dubbelkex, en gel, en flaska sportdryck och två salttabletter per timme. När jag kom i mål hade jag otroligt nog bara något kex och lite sportdryck kvar, resten hade jag hållt till punkt och pricka. Aldrig har jag kommit i mål efter ett ultralopp och känt mig så fräsch.
  Den andra anledningen att jag kom fram så fräsch den gången tillskriver jag två nya favoriter, tåstrumpa med löparstrumpa ovanpå och lagom med mönster på skon. Att man ska ha dubbla strumpor i vandringskängor vet alla, men att ha de i löparskor hade jag inte testat innan. Vis av hur ens fötter kan må efter ett ultra så tänkte jag att det var värt ett försök, och så himla bra det blev. Mina tår såg orörda ut. Min sambo som är mer van att börja gråta när hon ser min söndertrasade tår ifrågasatte nu om jag ens sprungit loppet.
  Och nästa viktiga detalj. Välj mönster på skon efter faktiskt underlag. När jag säljer skor på Addnature så är det många som vill ha väldigt mycket mönster så fort de lämnar asfalten, men sanningen är att de flesta stigar och leder är så upptrampade att en lätt mönstring är allt vad som krävs. Springer man med för mycket/högt mönster är skon mer lämpad för att springa off trail och det blir väldigt obehagligt på de mer upptrampade sträckorna då man i princip står och gungar på de höga dubbarna, för att inte tala om transportsträckorna som oftast sker på asfalt eller grus. Skor som t ex Pearl Izumi Trail N1, Salomon Sense Ultra och Scott Kinvara är perfekta för stiglöpning på längre distanser.
  Dämpning eller inte dämpning, den diskussion får vi ta i butiken.
  

  Vilken pannlampa ska man välja för trailrunning i mörker?

  Får ofta frågor om på pannlampor och min bästa kompis är Black Diamond Icon Polarmed 200 lumen och galet bra batteritid. Många av de ”tuffaste” pannlamporna för trailrunning i mörker har dessvärre annars lite för kort batteritid, tänker då främst på Petzl Nao som är mångas favorit och som jag tycker räcker perfekt för träningspass. Men för längre ultralopp behövs ett extra batteripack för att vara safe. Personligen tycker jag att många väljer onödigt starka lampor, 200 lumen räcker i min värld alldeles utmärkt även för teknisk trail. Många gör nog missen att blanda ihop lampor för orientering respektive trailrunning, där orientering kräver långt mer och bredare ljus. Bra också med ett batteripack som man kan sätta på kroppen (har man det på huvudet när det är kallt minskar batteritiden drastiskt). Jag tycker det även är en poäng om man kan använda ”vanliga” batterier, då batteripack är väldigt svåra att ladda ute i skogen, medan det är lätt att ta med några extra AA-batterier.
  

  Det roligaste just nu är mikroäventyr!

  Mikroäventyr, små vardagsäventyr som inte tar mer tid i anspråk än att vara hemma och kolla tv är en favorit för tillfället och vardagsäventyren är något jag bloggat om härtidigare. För mig har det också snabbt blivit det bästa sättet att komma ut på långpass. Istället för att åka hem efter jobbet så tar jag mig kommunalt ut till ett naturområde och börjar springa. På ryggen har jag lite tyngre packning än vanligt; tält, liggunderlag, sovsäck, käk+kök, lite varma kläder. Med pannlampan på fullt blås så springer jag till skogs, slår läger, käkar middag under bar himmel, sover, äter frukost och dricker lite kaffe, springer till jobbet igen.
  Visst, ibland sover jag i ärlighetens namn som en kratta, ibland helt fantastiskt, men oavsett känns det som jag varit på semester i evigheter varje gång jag kommer tillbaka till jobbet på Addnature. Funkar dessutom utmärkt att ta med såväl sambo som bonusbarn i tonåren.
  Det var all for now!
  Run free / Svante
  
   
• Att ge sig chansen att vinna en resa till Chamonix
  February 21, 2014
  Addnature undrade om jag, Petter, ville skriva några rader om resan till Chamonix – en skidtävling som Addnature, Marmot och Langley körde innan nyår och som jag VANN! 
  Så jag tänkte berätta lite om en riktigt bra skidvecka i form av en dagbok.
  
  Jag och två anställda på Addnature träffas på Arlanda. Jag hade tidigare fått reda på att de skulle med och min kaxiga kommentar var då, att bara de kan åka skidor så är det okej. Det visar sig att Linus, som är skidansvarig på butiken vid Högbergsgatan, är en rutinerad toppturare och har bland annat åkt skidor nerför Mont Blanc. Och Ellen, som jobbar med reklamation, är en tidigare tävlingsåkare och vet hur man åker stort, fort och alltid på skär. Jag inser att det kanske är jag som är den som kommer få jobba för att hänga med. I Geneve ansluter Persson med planet från Oslo. Persson är min kompis som jag bjudit med på resan för priset jag vann var en resa för två! (inklusive hotell, mat och liftkort). Jag fick även ett helt skidställ från Marmot -skaljacka, byxor, mössor, handskar m.m. Det är en häftig känsla att bara få gå och prova kläder och plocka det man vill ha. Känns lite som man blir sponsrad av Marmot.
  
  (Bilden: Jag Petter, Ellen och Persson – Linus är fotograf)
  Uppvärmning i pisten i Grand Montets, Chamonix
  Efter en stadig frukost på Langleys mysiga hotell Gustavia där vi bor går turen mot Grand Montets, som är nordsidan i Chamonix. Vi valde platsen då det varit varmt flera dagar och ont om snö på andra ställen. Det var ett tag sedan jag hade åkt ”på riktigt”, då jag mest harvat i barnbacken med mina små de senaste åren. Men nu var det äntligen skidor på riktigt igen!. Riktigt skidåkning är dessutom roligare på riktiga skidor vilket jag också var på jakt efter. Jag ville testa lite olika skidor för att hitta rätt och hade denna dag fått låna ett par Cash is king 188 cm av Langley-guiden då han ville sälja dem. Jag hade spanat lite på dessa skidor, som tillverkas av Hendryx och är ett spännande svenskt skidmärke och riktiga kvalitetsskidor. De har även lite nya idéer kring hur man ska åka skidor, som till exempel duck-stance. Det betyder att man monterar bindningen med hälen närmare innerkanten på skidan och står lite som en anka. De säger att en bredare skida då upplevs som smalare i pist och jag var nu riktigt laddad för att testa dessa 127 cm i midja i pisten
  Solen strålar och vi tar Broucharden upp för att ta ett uppvärmningsåk och kolla in om man hänger med. Vi glider iväg på sköna böljande pister och skidorna biter fint även om jag får jobba lite för att komma upp på kant. Men väl upp på kant så viker de inte en tum utan känns lika stabila som mina gamla Stöckli Stormrider. Jag ler med hela kroppen, för bara att få stå på i en lång pist är en fantastisk känsla. Jag kör hur fort jag vill, eller egentligen hur fort som mina klena ben orkar hålla skär innan jag måste ta ett tjuvstopp och vila. Det blir en riktigt grym dag i pisten konstaterar jag.
  Coureumayeur i Italien 
  Då det har snöat lite mer på andra sidan berget, i Coureumayeur i Italien, så tar vi bussen dit. Det visar sig vara mer snö där, och betydligt mindre folk. Vi pressar på i pisterna och tycker att det är riktigt schysst. Mina knäckta stormriders känns lite slöa så jag lämnar in dem på slipning medans vi tar en riktigt bra italiensk pizzalunch serverad av en kypare med mustach som passar i en tecknad film. Eftermiddagen består av fina skär i pisten och Ellen visar att hon är den som kan åka fortast av alla. Jag frågar lite efter tips och råd och får höra att jag fegar genom att trycka ut rumpan i svängarna och att inte våga iluta in tillräckligt. Hmm…visst var det jag som frågade, men att jag fegar var ju inte det jag ville höra…men inte fel att få en skidlärare med i priset så jag gnuggar vidare och förstår vad hon menar efter ett tag. Våga luta mer inåt!
  Italien igen med 40-50 cm nysnö!
  Det har snöat hela natten och eftersom vi vet att underlaget är bättre i Italien åker vi dit och är redo för puder där. Jag har fått låna Ellens El Patron, som är ett par Nordica skidor. En kul och kvick skida med mycket sväng. De är lite för korta för mig, men att åka nysnö i skogen med tror jag att de kommer passa bra till. Det visar sig när vi kommer upp på toppen att det snöat en 40-50 cm nysnö. Helt sjukt bra studsar vi ner och tar glatt emot snö som skjuts upp i ansiktet . Åket är inte det längsta, men vi är ensamma där och hinner åka tre åk under liften innan någon annan kommer. Vi åker in i skogen och har ytterligare ett antal orörda åk. En sån sjukt bra dag. Vi kör på, filmar, hoppar, leker och känner oss odödliga. När solen tittar fram öppnar toppen upp och vi lyckas tajma första kabinen och åker en orörd ränna. Ok, den var inte bottenlös utan det mesta av snön hade sprängts ner av patrullen, men det var ett kul åk ändå och vi kände oss nöjda när vi sen åt vår baguette i solen. Fortsatte åka orört hela dagen och var sjukt nöjda. En som inte var lika nöjd var Linus som knäckte sina skidor efter ha kört lite för hårt in i en puckel. Surt – men som tur var hade han två par med sig.
  I orörd snö med bergsguide
  I priset jag vann ingick en dag med guiden Micke Ericksson på Bergsguidebyrån Guideme så det blir en dag med honom och det kändes utmärkt att låta guiden styra så att vi får bästa förhållanden. Det bar av till Italien igen och det hade snöat hela natten igen så det var alltså helt ospårat men nu även med strålande sol – drömförhållanden helt enkelt. Vi var lika förväntansfulla som femåringar är på julafton.
  Vi kommer fram till kabinen i La Palud där Micke möter oss och delar ut selar. Vi ska upp på Helbronner som är en topp på 3462 meter där vi ska ner på glaciären. Väl på toppen så lägger man skidorna i en liten varuhiss och sen väntar en trappa på 200 trappsteg – en bra uppvärmning på 3000 meters höjd. När vi kommer ut blåser det lite från Chamonix hållet så vi måste gå runt själva toppen för att komma ner till glaciären. Sista biten är en ståltrappa som avslutas med en stege ner på glaciären. En kul sätt att inleda åket på om även om det tog sina 20 min att ta sig dit.
  När vi ska sätta på oss skidorna ser Persson att Linus skidor är spräckta. Eftersom bindningen inte sitter fast ordentligt går de inte att åka på. Andra paret skidor på två dagar som Linus förbrukat svider hårt – men frågan är om det inte sved ännu mer att vara så nära ett fantastiskt åk och behöva klättra tillbaka hela vägen. Svider fortfarande i mig när jag tänker på det…
  Men nu till åket. Jag har för dagen lånat ett par Purple Haze skidor på Hendryx testcenter där man kan testa skidor gratis. De har testcenter lite överallt och ett bra sätt att få testa skidor.
  Vi blickar ut över den magnifika Aosta dalen, flinar en stund åt all orörd snö innan vi glider iväg en efter en. I början är det lite flackare och det är så djup snö att man inte riktigt får upp farten. Ett lyxproblem som när det blir lite brantare helt plötsligt vänder till att bli fantastiska faceshots.
  Vi åker, skrattar och njuter. Vi tar ett åk till och möter Linus på toppen som precis har hunnit tillbaka till toppstationen. Vi försöker att inte le för mycket och lider med honom. Men när vi återigen kommer ner på glaciären tar puderlyckan över igen. En riktigt bra dag som vi avslutar med att åka en orörd brant ränna. Sjukt kul och vi får tacka Micke som visade oss bra linjer och fina åk.
  Skogsskidåkning i sol och nysnö
  Vår sista skiddag blev dock ännu bättre än sol – för på kvällen innan började det snöa igen så det blev en tidig kväll och laddning för vår sista dag. Vi åkte till Grand montets och siktade på lite skogsskidåkning. Vi börjar snacka med några 20-åriga norska bummare när vi står och väntar på att den första kabinen ska gå. Det är något speciellt med att stå i kön i Grand montets och vänta på första kabinen. Jag har inte upplevt puderhets mer påtagligt någon annanstans. Det är en upplevelse i sig. Vi träffar några norska 20-åriga bummare som visar oss rätt fallinjer i skogen. Det gör det till en till riktigt bra dag där vi studsar omkring i ospårad djup snö. Att få åka med någon som hittar på berget gör att varje åk blir riktigt bra. Fast att följa efter någon kan även ha sina överraskningar som när Persson försökte ta rygg på den ena killen och plötsligt insåg att han var 5 meter upp i luften. Men mycket snö och lite tur gjorde att han klarade sig bra, samtidigt som han hade fått en bra krasch att berätta om hemma.
  Nackdelen med Grand Montets är att det blir uppåkt fort då det finns många som vill åt snön. Vi ser lite solstrålar som bryter igenom och vi chansar på att åka upp på toppen för att det ska spricka upp. När vi går ut ur kabinen ser vi klarblå himmel som plötsligt bryter isär molnen. Lika snabbt som våra leenden sprider sig så kommer molnen tillbaka. Allt är sen vitt och vi ser ingenting. Vi får kämpa oss ner utan någon sikt alls i uppkörd lössnö. Efter ytterligare några åk är vi trötta, mycket nöjda och tar bussen hemåt.
  Att få tre snöfall på en vecka är tur, och det känns som vi haft tur för det mesta hela veckan.  Att jag vann denna resa var också tur – men man måste ge sig chansen att få tur ibland. Jag är riktigt glad att jag tog mig tid att svara på tre frågor i Addnatures tävling och skriva en motivering till varför just jag skulle vinna. Det var helt klart värt det :)
  / Petter
  
   
• Den främste alpinisten, Ueli Steck ”the swiss machine”, i stan!
  February 18, 2014
  Han är känd för sin snabbhet. Ensam upp på Matterhorns nordvägg på bara 1 timma och 56 minuter, rekordsnabb bestigning av nordväggen på berget Eiger och soloklättring på den fruktade sydsidan av Annapurna i Himalaya (8091 möh) på rekordtiden 28 timmar – det är bara några av Ueli Stecks och alpinismens största bedrifter.
  Nästa vecka gästar Ueli Steck Sverige för första gången. Han är här på kortvisit för att berätta om sina enastående prestationer och nya utmaningar liksom personliga tankar kring berg och bergsklättring för våra äventyrslystna kunder. I väntan på finbesöket ställde jag lite frågor till honom för att kort presentera en av världens främsta alpinister, även kallad ”The Swiss Machine.”
  Smeknamnet ”The Swiss Machine” har han fått på grund av sitt fokus att snabbt, metodiskt och säkert, likt en maskin, ta sig upp för höga berg i Alperna, Himalaya och Nordamerika. Och, att han just kommer från Schweiz såklart! Där är 37-åringen med stort smajl och kastenjefärgat hår född. Hans favoritplats på jorden är hans egna hem i Schweiz – alla berg, klättringen och sjön runtikring – det är rena paradiset för honom.
  Uelis passion är branta berg, höga berg, is och kyla. För honom är just denna kombination själva utmaningen. Han drivs av varje klättrings unika upplevelser och han berättar att han alltid utgår från sin egen personliga utmaning. Han pressar sina personliga gränser och testar sin kropps fulla potential med nyfikenheten på hur snabbt och lätt han kan ta sig upp för några av de svåraste bergsväggarna i världen. Just nu är han inne på kombinationen av paragliding och bergsklättring för att kunna klättra upp för flera toppar under samma dag. Medan jag själv surfar runt och letar schysst flyg till Frankrike säger Ueli att ”paragliding är det enklaste sättet att flyga”:
  Inför varje klättring förbereder han sig minut för minut och tränar målinriktat inför varje ny stor utmaning som han sätter upp för sig själv. Han berättar att inför längre klättringar laddar han med carbo-loading så det blir stora mänger pasta. Och under ett år tränar han ca 1000 timmar vilket i runda slängar ger ca 3 träningstimmar per dag. När han inte klättrar så berättar han att det blir löpning och paragliding, så om han räknar in detta som träning eller fritid låter jag vara osagt.
  Nyfiken ställde jag frågan vilket hans bästa äventyr är och han berättar att en enklare klättring tillsammans med sin fru är ett lika bra äventyr som en klättring likt bestigningen av Eiger North Face i Schweiz på 2 timmar och 47 minuter. Just bestigningen av Eiger är såklart mycket omtalad, men jag kan ändå inte låta bli att nämna den lite jag med.
  Ueli besteg den norra sidan av Eiger för första gången som 18-åring och år 2007, 31 år gammal, satte han hastighetsrekordet på 3 timmar och 54 minuter. Men att vara snabbast i världen är inte det som driver Ueli, utan det är den personliga utmaningen där han går in med mottot att ”allt du kan tänka dig kan du genomföra”. Under ett år tränade han därför extra mycket teknik och uthållighet och 2008 klättrade han typ samma rutt en hel timma snabbare och satte därmed hastighetsrekordet på 2 h 47 minuter. Med den tiden är han den som snabbast vintertid och utan säkerhetslinor bestigit den norra sidan av Eiger. Hur galet är inte det egentligen? En annan klättrare vid namn Daniel Arnold klättrade 19 minuter snabbare 2011 men det var inte under vintersäsong och han körde med säkerhetslinor (vid Hinterstoisser Traverse) så jag har förstått att det rekordet inte riktigt räknas då. Om man vill förstå hur snabba och tuffa dessa bedrifter faktiskt är så bestegs Eiger North Face första gången 1938 och då tog det hela 3 dagar för en expedition att ta sig upp här och sedan dess har ett dryga 60-tal klättrare fått sätta livet till på denna vägg av berg och is. So, check it out:
  Är man en av världens främsta alpinister så har man väl en favorit outdoorpryl eller typ pryl som man bara måste ha med sig på sina klättringar, i ryggsäcken osv tänkte jag. Men icke sa nicke. Någon favvo-pryl, likt ett barn har en maskot eller älsklingsgossedjur, säger han att han inte har. Så här i efterhand känner jag att frågan nog var rätt korkat ställd eftersom bestigningarna och turerna han gör är så pass unika i sitt slag med prylar specifikt anpassade och testade för just hans personliga utmaningar så det är liksom inte läge med  en favvo-pryl som man tar med sig jämt. Och det blev ännu tydligare för mig i videosnutten där Ueli, för ovanlighetens skull, släpper in en reporter i hans högst personliga garderob, en garderob som inte liknar min egna precis. Men nog kan man väl i alla fall se att den specialdesignade PETZL isyxan är lite som ett kramdjur för den schweiziska alpinisten? Spana bara in hans smile när han säger ”It’s super nice”:
  Det finns såklart massvis mer att berätta om Ueli men det gör han så himla mycket bättre själv när Addnature med leverantörer bjuder in er, våra kunder, den 25 februari på Hotel Rival i Stockholm. Så vill ni hänga med oss, träffa Ueli Steck och få lite inspiration kring äventyr  och klättring är ni varmt välkomna denna kväll!
  / Carina Ginstmark på marknad
  
   
• Isklättring i Sälen i trolsk vintermiljö
  February 17, 2014
  Jag vaknar upp innan larmet går. Det doftar våfflor i hela huset. Det är alldeles tyst och jag tar på mig farmors tjocka ullsockor och reser mig ur sängen. Det knarrar om det gamla trägolvet och jag fryser till för att inte väcka mina tre rumskamrater. Det är frukosten jag doftar. Nu är det äntligen dags för isklättring!
  
  Det har sammankommit 20 glada klättrare och friluftsmänniskor för att prova på isklättring i Sälen. Olika erfarenheter och olika kunskaper. En helg med blandade nationaliteter och endast ett gemensamt mål – klättra mycket is!
  Första stoppet, Hälla. En mindre och nybörjarvänlig isvägg bakom Sälen som det sällan är trängsel vid. Gänget är ivrigt att komma igång, de första börjar leda upp för isen för att sätta de första toppankarna. Det ligger snö på träden och himlen är klarblå. Det blåser lätta byar som får snön att falla i tjocka flingor från grantopparna.
  Igår lämnade jag, Malin, min vardag på Addnatures kundtjänst, och idag är man i en trolsk vintermiljö med ett par glada klätter entusiaster, däribland min kollega Stugbald.
  5 topprep är uppe och det är full rulle. André ska ge sig på isen för första gången. Det som alltid händer…händer! Två hugg och yxan släpper och han får den rakt i ögonbrynet. Blodet rinner i ansiktet. Blod droppar på isen och ger ett välkomnade intryck till nybörjarisen. Men inga sura miner för det. André är lika mycket solstråle för det.
  Trots blod, svett och tårar (pga is som flyger i ögonen) är alla mycket glada och entusiastiska. Isen är väldigt blöt på sina ställen men med extra handskar och varm choklad i termosen så är man på topp igen.
  Det börjar skymma och gruppen ”ska bara” göra sin sista klättring. Innan jag vet ordet av det ser jag himlen skimra i de där vackra rosa-lila färgerna mot de vita grantopparna. Armarna dunkar, fukt under kläderna och trötta fingrar som försöker få upp de hårda knutarna…det är mig en riktigt lyckad dag!
  På kvällen dukar vi upp långborden på Herrgården och lagar en gemensam middag med Chili och Kladdkaka. Mycket skratt och klappande på magen. Utmattade och proppmätta beger vi oss till den vedeldade badtunnan och bastun. Så mysigt! 15 utmattade klättrare försöker pressa sig ned i en balja för max 8 personer. Men för att få bada, är man tvungen att göra en snöängel, enligt värdparets huslagar. I perfekt skidpuder slänger vi oss glatt i snön –och skyndar snabbt tillbaka till det varma badet. Ett perfekt slut på en perfekt dag!
  Jag kommer knappt ihåg hur jag kom i säng. Efter badet lade jag mig i sängen, slocknade på en gång och vaknade åter igen till doften av våfflor i huset. Vilket underbart sätt att vakna upp för dagen. Nygräddade våfflor och klätterutrustnigen utspridd i hallen. Yxor, stegjärn, storskor, rep, selar och kläder – klätterprylar – det är här man hör hemma!
  Sista dagen beger vi oss till Brudslöjan i Älvdalen. En mycket trevlig is med mycket variation. Det finns väldigt lätta men lite längre fall liksom lite tuffare så det passar en grupp med varierad erfarenhet.
  
  När vi lämnade bilarna hamnade några på efterkälken. Enligt de som visste vägen skulle vi hitta en traktorväg längre ned längs vägen men den traktorvägen var ”long gone”. Vi började gå längs älven, pulsade genom djup snö, över stenar och forsande vatten. 20 min senare hade vi nog bara rört oss en 50 m. Med ett bra sällskap klarar man allt och ingenting kan få ner stämningen när man går fel, blir hungrig eller blir trött. Så vi kände för en gruppbild mitt i älven.
  
  Vi börjar närma oss Brudslöjan och vi hör ett skrik. Alla vänder sig mot ljudet som kommer från Brudslöjan. Vi diskuterar fram och tillbaka, men kommer fram till att det säkert var någon som bara ropat på sin kompis. Vi börjar skymta våra vänner och får snart höra att skriket inte alls var ett rop på sin vän, utan ett skrik på grund av chock och rädsla.
  Tyvärr var isen väldigt tunn över vattenfallet. Vår vän fick verkligen testa på isens kvalité. Han stod på toppen av fallet med ankaret klart och övervägde om han skulle fira med prusika eller ej. Det är så ofta man slarvar, men han beslöt sig för att fira med prusik. Och tur var det för när han gått ut på isen och skulle börja fira, gav isen vika. Han gick igenom på toppen av fallet och föll bakom isen. Som tur var gick allting bra och vår vän fick låna kläder av oss och dricka lite varm choklad för att få upp värmen. Appropå att hålla sig varm så delar min kollega Stugbald några enkla tips på detta i slutet.
  Hursomhelst fick vi oss alla en tankeställare efter händelsen. Det är ofta man tänker att man kan fuska med det ena eller det andra. Men när man minst anar det kan det hända och då är man glad att man inte fuskat! Men nu var det dags att klättra mer is. Vattnet dånar bakom isen och alla kämpar och stöttar varandra. Man kan nästan känna vattnets kraft bakom isen när man klättrar. Det är vatten i alla dess former som vi hela tiden försöker bemästra. Ena sekunden är det vatten och i den andra är det is. Härligt att få de kontrasterna rakt i ansiktet.
  Det börjar åter skymma och det är dags att vända hem mot storstaden Stockholm. På vägen hem drömmer jag mig genast tillbaka till Sälen och börjar smida planer inför nästa klätteräventyr.
  / Malin på Addnature
  Stugbalds tips att hålla sig varm och energin på topp:
  Se till att äta och dricka ordentligt!
  Börja med en stadig frukost på morgonen och ha med dig snacks under dagen, som tex,energi gel, nötter, choklad etc. .Vatten och termos med varm choklad eller sockrigt té behövs för värmens skull och energins skull och all vätska som du gör av med på en dag.
  Håll dig torr!
  En blöt kropp kan inte återhämta sin värme under kyla utan hjälp. Vet du att du svettas mycket så se till att klä av dig i tid. Vänta inte tills du är blöt med att klä av dig. En bra riktlinje är att innan du börjar klättra så ska det vara lite kallt, såpass att du känner att du måste börja röra dig. Ta även med ombyten utifall att du svettas igenom dina kläder eller om du blir blöt eller kall av andra oväntade anledningar som t.ex vi var med om i Sälen.
  Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!
  Se till att ha med en riktig monsterdunjacka, varma dunvantar och byxor. När du väl står där och ska säkra din partner, eller väntar på att topprepet ska bli ledigt vill du inte frysa.Byxorna behöver hellånga dragkedjor så att du slipper ta av dig stegjärn och annat när du vill ta på dig byxorna. Handvärmare är också bra att ha när graderna börjar krypa ner.
  Vänta inte med att klä på dig extra kläder. Direkt när du stannar upp för att säkra så dra på dig de varma kläderna direkt. Det är lättare för kroppen att hålla värmen än att få tillbaka värmen om du blivit kall.
  Håll dig i rörelse!
  Det absolut bästa sättet att undvika kyla är att hålla dig i rörelse. Du kan tex göra upphopp eller jogga lite på plats. Att veva ordentligt med armarna i stora cirklar är ett jättebra sätt att få ut varmt blod till händerna.
  Släpp på trycket!
  Gå inte och håll dig hela dagen. Att gå på toa är jätteviktigt när det är kallt.Om du har mycket vätska i blåsan så kommer kroppen ödsla mycket energi på att hålla vätskan varm.
  Sist men inte minst så gäller det att hålla humöret uppe. Det kommer bli kallt, och då gäller det att inte hänga läpp pga kylan. Alla i gruppen mår bättre av att hålla humöret på topp.
  / Stugge på Addnature
  
   
• Addnature på KebClassic 2014, eller vilka prylar ska jag egentligen ha med mig?
  February 9, 2014
  Föregående inlägg i serien Addnature på KebClassic 2014 finns att läsa här.
  Detta inlägg kommer inte att svara på frågan ovan. Men däremot kommer detta inlägg att svara på frågan vilka prylar ur vårt sortiment Emma tycker att jag ska välja. Och Emma har koll. Under förra våren jobbade hon på Kebnekaise fjällstation och hängde i miljön och pratade prylar med sina kollegor. Nu jobbar hon på vår webbredaktion och pratar fortfarande prylar med sina kollegor. Utrustningslistan kan hittas i orginalversion, utan Emmas kommentarer, på Keb Classics hemsida. Men här är den i kompletterad version med Emmas tips till mig.
  För tävlande i ski tour-klassen
  PERSONLIG UTRUSTNING
  Ryggsäck utrustningen ska rymmas i ryggsäcken.
  • Du vill ha en så lätt ryggsäck med skidfästen som möjligt: Dynafit Broad Peak 28och Camp Skin
  Spade med skaft med yta motsvarande 20x20cm, ej modifierad.
  • Arva Ultra  uppfyller precis ytkravet och är riktigt lätt, Ortovox Badger har lite större yta och är tyngre, men billigare.
  Sond minsta längd 2,40m, minsta bredd 10mm i diameter. 
  • Arva Pro 2,40 Sond eller den något mer robusta Ortovox 240 Light PFA
  Tranceiver ska vara i sändläge och sitta mot kroppen och alltid vara täckt av minst ett lager kläder under tävlingen. Batterinivå nya.
  • Mammut ELEMENT Barryvox är enkel men ändå avancerad. Batterier Panasonic 4 pack AAA LR03. Eller köp paket med spade, sond, transceiver: Mammut ELEMENT Barryvox Package.
  Pannlampa inklusive funktionsdugliga batterier.
  • Black Diamond Icon eller Petzl Tikka R+.
   Goggles, solglasögon eller visir
  • Vid fint väder passar ett par solglasögon som täcker sidorna som Adidas Eyewear Swift Solo. Eftersom vädret kan skifta fort ha med en goggle som passar med din hjälm från t.ex. Smith Optics.
  Hjälm, skidhjälm eller klätterhjälm
  • Lättviktare som Dynafit Radical Helmet Race eller CAMP Speed Helmet. Något som är mer allround – testvinnaren Sweet Protection Igniter MIPS.
  Skidor minst 90% av skidans längd ska ha stålkant. Skidans bredd ska vara minst 70mm bak, 60mm mitt, 80mm front. Skidlängden ska vara minst 160cm för herrar och 150cm för damer.
  • För tävlingsåkaren eller avancerade amatörer rekommenderas Dynafit PDG Ski (2013/2014) med bindningen Dynafit Low Tech Radical. För topptursentusiasten kan vi rekommendera Dynafit Baltoro 2013/2014 eller Dynafit Manaslu Ski med bindningenDynafit TLT Radical ST 92mm.
  Pjäxor ska gå över anklarna, ha en Vibramsula eller likvärdig, skon ska ha minst två låssystem/spännen. Det ska gå att fästa stegjärn på ett korrekt sätt. Telemark-, alpin-, randonnépjäxa och snowboardsko som uppfyller kraven är tillåtna. Längdpjäxor är ej tillåtna.
  • För tävlingsåkaren eller avancerade amatörer rekommenderas Scarpa M’s Alien, La Sportiva Sideral eller Dynafit W’s TLT 6 Mountain CR. För topptursentusiasten funkar någon av våra andra modeller fint.
  Stavar  
  • Låg vikt och dubbelfattning Dynafit ST Se7en Summits eller MSR Flight 2.
  Stighudar 
  • De stighudar som rekommenderas för dina skidor, eller ett par kicker skins, t.ex: Black Diamond Glidelite Mohair Mix Kicker.
  Klättersele plus firningsdon CE-märkta, det är ej tillåtet att fira med hjälp av HMS-knut eller liknande.
  • Karbin och broms i ett (så du inte tappar bromsen): Petzl Universo. Lättviktssele: Petzl Hirundos Orange eller Camp Air Harness
  Första förband tryck och skyddsförband.
  • Ortovox First Aid Light
  Visselpipa
  • Finns ofta integrerat i ryggsäcken, om inte: Lifesystems Survival Whistle
  Mat tillräckligt för att klara dagen.
  • Marabous Starbar var populär förra året. Annars kan vi rekommendera: Enervit Power Sport Crunchy Energy Bar Chocolate, Enervit Enervitene Liquid Competition 60 ml
  Vantar 2 par, minst ett par tjocka.
  • Hestra Windstopper Race Tracker, Haglöfs Puls Glove, Hestra Pull Over Mitt
  Mössa 
  • Har du en lättare hjälm är det bra att komplettera med en mössa, t.ex. Dynafit Stoke Leaf Beanie
  Vindtäta kläder jacka och byxa utöver tävlingsdressen om den inte har vindtäta egenskaper.
  • Något som andas bra i vindtät softshell. Om du inte har något redan passar på överkroppen t.ex: Dynafit Racing 2.0 Windstopper Unisex Jacket eller La Sportiva M’s Stratos Racing Jacket. På benen: La Sportiva M’s Stratos Racing Pant eller Dynafit M’s Gallium 2.0 DST Pant.
  Förstärkningsplagg dunväst/dunjacka/fleece.
  • Dynafit M’s Borax Primaloft Jacket, Dynafit W’s Cho Oyu Down Jacket eller det du redan äger i lätt förstärkning.
  LAGETS GEMENSAMMA UTRUSTNING
  Karta Skala: 100 000, 50 000 eller 20 000.
  • Den här först och främst: Lantmäteriet Kebnekaise Högfjällskarta, men den här funkar också (större skala): Calazo Kebnekaisefjällen 70×100
  Kompass 1 st med gradskiva som ni är vana att använda.
  • Suunto A-30/CM/L/NH Compass
  Mobiltelefon Operatörerna Halebop och Telia är det som fungerar, men inte på alla platser längs banan, lagets mobiltelefonnummer ska lämnas i sekretariatet vid utrustningskontrollen. Vid startanmälan fråga efter tävlngsledningens telefonnummer.
  Vindsäck
  • Terra Nova Bothy 2P
  Tack Emma! Sen får vi se vad det i slutändan blir. Vi har ju just börjat välja och vraka.
  //Johan
  
   
• Addnature på KebClassic 2014, eller hur man blir en skidalpinist när man är 42
  February 9, 2014
  

  Jag har drömt om att genomföra KebClassic i mer än tjugo år. Men för att inte låta detta blogginlägg handla om min något sega förmåga att komma till skott, hoppar jag raskt över självkritiken och konstaterar att nu är det dags. Och det har det varit ända sen förra våren då min vän Jens ringde och sa att han och Andreas (en annan vän) hade bestämt att de skulle köra i lag med mig. Och eftersom det tydligen redan var bestämt, var det bara att säga ”jaha, vad roligt” och sen lägga på luren och fundera hur vi ska ta oss an detta. Eller fundera och fundera, det kom ju en sommar emellan. En sommar med flytt och massa inrednings- och ombyggnadsprojekt. Så i ärlighetens namn varken funderades det, eller tränades det så värst mycket. Ända tills hösten kom och jag hade ett möte med Johan Johansson, tävlingsledare för KebClassic, och vi hade en plats på tävlingen.
  

  

  Andreas på väg upp för Hammarbyfjället, en kväll i december.

  Utöver att se till att vi hade en startplats, kom vi överens om att jag skulle blogga om hur man blir en skidalpinist när man är 42. I ärlighetens namn bör väl kanske poängteras att det är inför själva tävlingsformen jag är nybörjare, en och annan skidtur har det ju blivit genom åren, men nu tänkte vi göra detta så ordentligt det bara går när man är heltidsarbetande småbarnsförälder som dessutom bor alldeles invid Sveriges minsta, riktiga skidort – Hammarby Sjöstad och det ståtliga Hammarbyfjället. Jag tänkte således i en serie blogginlägg berätta om hur vi tar oss an denna uppgift, hur vi tränar, hur vi väljer och vrakar genom Addnatures sortiment för skidalpinism och hur vi förbereder oss rent allmänt. Eftersom jag själv inte har så stor koll på detta tänkte jag ta hjälp av dem som kan det på riktigt. Först ut är de tipsen jag fick av tävlingsledaren över en kaffe på Waynes Coffee på Götgatsbacken:
  1. Ut och gå i vilken slalombacke som helst.
  2. Träna med stavar.
  3. Ha en rygga med sex sju kilo vikt på ryggen.
  4. Ta korta steg, så att det blir mer ansträngning för hjärta och lungor, och mindre ansträngning för knän och leder.
  5. Kör långa pass.
  Med de tipsen i ryggen bestämde oss för att sätta igång och träna, träna så ordentligt det bara går när man är heltidsarbetande småbarnsförälder som bor invid det ståtliga Hammarbyfjället, alltså på tisdagskvällar när jag liksom Alfons Åbergs pappa är klar med Alfons Åbergsk läggrutin, men istället för att somna under soffan när man letar efter nallen, snörade jag på mig mina trailskor och började gå upp och ned för en slalombacke. Och hade det inte varit för resten av mitt lag, Jens och Andreas hade jag nog betydligt oftare gjort som pappa Åberg.
  I nästa inlägg (som redan ligger uppe) kommer jag att börja titta lite mer på utrustningen. Ses då!
  //Johan
  Johan Ekroth jobbar med marknadsföring på Addnature och ligger bakom de sämsta ordvitsarna på Addnatures Facebook och de taffligaste videoklippen på Addnatures Youtubekanal. Och så gillar han att sporta förstås, just nu främst terränglöpning, mountainbikecykling, betong och vattenbaserade brädsporter … och förstås skidor. Favoriten bland alla Addnatures prylar är Icebreakers T-shirt med tryck för att den gör att man kan cykla till jobbet utan att behöva byta om när man kommer fram … (gäller förmodligen endast om man jobbar på Addnature).
  
   
• Daniel – vår egen Gunde – tipsar inför Vasan
  January 24, 2014
  Att längdskidåkning är en populär träningsform går inte annat än att hålla med om. De senaste helgerna har sajten skidspår.se knappt pallat trycket från alla skidsugna på jakt efter bästa spåren. För dem som ska åka Vasan är det många mil som ska fyllas på i träningsloggen. Så därför tänkte jag att det kan vara läge att bjuda på mina tankar kring längdskidåkning och hur man kan lägga upp träningen inför ett lopp. Vare sig du ska köra de 90 utmanande kilometerna på Vasaloppet för första gången i mars, något av de inledande kortare loppen eller rent av försöka förbättra fjolårets prestation kanske du kan hitta några användbara eller inspirerande tips här. Det finns förvisso mängder avträningstips på nätet men jag tänker, varför inte fylla på floran med tips från mig och Addnature, som du sedan kan anpassa efter dina mål och din träningsvana.
  Vid pennan är jag, Daniel Hörnqvist, som i snart 15 år (shiiieet vad tiden går ) tränat på en hög nivå inom sporter som likt längdskidor kräver uthållighet och styrka. Jag gick idrottsgymnasium med inriktning cykel och har under de senaste åren övergått till idrotter som multisport, triathlon, löpning och längdskidor så klart :). På Addnature, som passar mig perfekt som ni förstår, ansvarar jag för vår cykelsatsning i Sverige genom onlineshoppen bikester.se.
  Tänkte fokusera på tips kring själva träningen inför en långloppstävling innehållande exempel på träningsupplägg, där energin är nog så viktig, samt tips på utrustning som gör skidåkningen roligare.
  Träning
  När jag ska tävla, eller står inför en viktig utmaning, brukar jag börja med att lägga upp en plan för hur jag vill att resultatet ska bli, alltså ett mål. Målet brukar vara i form av en individuell sluttid eller placering. Utifrån målet gör jag en tidslinje där jag märker ut när och hur långt/länge varje pass ska vara. Och varför gör jag då det, kan man fråga sig? För mig handlar det om att motivera mig själv inför varje pass. Jag tycker det är betydligt lättare att genomföra ett jobbigt pass om jag vet varför jag ska göra det samt bestämt det några dagar innan (det blir mycket svårare att smita undan då).
  I planen har jag med långdistanspass, intervallpass, styrkepass samt återhämtningspass och där emellan vila så klart. Här brukar jag välja lite utefter hur mycket tid jag kan avvara men det viktigaste är att långdistans- samt intervallpass får plats och de tänkte jag fokusera på i detta inlägg.
  Långdistanspass, namnet till trots, handlar inte alltid om distansen utan mer om tiden som jag tränar. För mig brukar ett långdistanspass vara 2-4 timmar i ett lugnt tempo, runt 65-75% av max puls (pulskocka rekommenderas). Under ett långpass syresätts musklerna och förbränningen kommer igång. Jag vänjer även kroppen att tåla att ”arbeta” under lång tid samt att jag lär mig hur min kropp och huvud reagerar under lång belastning (huvudet kan vara bra på att sätta krokben för kroppen). Personligen föredrar jag att ha genomfört några långpass som motsvarar den åktiden som jag kommer att ha under tävlingen. Ska man köra Vasaloppet på en sluttid på 8 timmar kan det dock vara lite hårt att smälla av ett långpass på just 8 timmar, men att känna på ett par tre timmars pass, som då motsvarar ca 37% av din totala åktid på tävlingen, är bra grund.
  Intervallpass brukar jag köra på löpband, löparbana eller skidspår med jämn lutning. Personligen kör jag antingen 1000 meter eller 5 minuter långa intervaller i ett högt och jämt tempo, ca 90-95% av max puls. Dessa pass tränar hjärtat att orka pumpa ut syre till musklerna så att jag slipper dra på mig mjölksyra i backarna, vilket kan leda till att jag väggar. Ju närmre tävling jag kommer desto mer antal intervallpass kör jag samtidigt som jag minskar på långdistanspassen. Viktigt att komma ihåg är att man inte kan kombinera dessa två pass genom att köra ett stenhårt pass på en timme.
  Träningsupplägg och tips på utrustning
  Jag bor i Stockholm så jag delar spåren med en mängd olika åkare av olika nivåer. Det är många gånger väldigt trevligt men det kan bli lite halv jobbigt med all trängsel. Framförallt när det kommer till intervallträning och jag vill kunna hålla ett jämt tempo utan att behöva byta spår eller hamna i kö bakom andra åkare. Då är den finurliga uppfinningen pannlampan ett fenomenalt redskap för mig. Med min lilla Petzel Tikka Plus 2 kan jag sticka ut tidiga morgnar eller sena kvällar och få spår utan belysning nästan helt för sig själv. Det gör det möjligt för mig att fylla träningsloggen och jag kommer allt närmre mitt mål. Vid både distanspass och intervallpass är min pulsklocka från Garmin verkligen viktig för mig. Utan den skulle jag inte kunna veta hur långt jag åker (GPS) samt hålla koll på hur hårt jag kör. Som jag skrev innan vill jag inte ha en hög puls på långdistanspassen. Men under intervallpassen vill jag variera väldigt hög puls med låg betydligt lägre puls.
  När det kommer till långdistanspass försöker jag även använda kläder som jag känner mig smidig i. När jag åker klassisk skidåkning vill jag att kläderna ska vara följsamma och inte motverka eller strama längs bena. Det finns modeller av tights som har vindstopper och är gjorda för vinterbruk men jag brukar istället bygga under med långkalsonger i merinoull och vindtäta kalsonger. En annan anledning till att jag gillar tights är att trots jag åker en hel del mil varje år så är det inte så ovanligt att jag då och då av någon högst mystisk anledning hamnar med huvudet före i en snödriva. Då är tightsen lätta att borsta av och kroppen värmer snabbt upp dem igen. Tips på schyssta tights som jag själv använder är Haglöfs Puls Tights.
  På överkroppen använder jag ett tunt linne i funktionsmaterial och sedan bygger jag på med underställströja i merinoull. Merinoull är ett av de få materialen som värmer trots att det är blött när man svettas. Jag föredrar att investera lite extra i just bra tröjor då temperaturerna kan variera snabbt på fjället under vintern. Överst brukar jag använda en tunn löparjacka med Windstopper, som exempelvis Shield Comp från Haglöfs. Tycker det är viktigt att det är en smal och tunn modell av jacka, för att den inte ska kyla när den blir blöt samt att jag inte gillar fladdrar i vinden när jag åker. Med det är helt klart ett personligt val.
  Jag tycker det är sjukt viktigt att ha bra handskar. Och då menar jag inte bara att de ska vara varma utan att de inte ska ge dig skavsår. För skulle jag få ont i händerna blir det för svårt att staka och då blir de 90 kilometrarna riktigt svåra att klara av vågar jag lova.
  Nu tänkte jag att vi skulle komma in på själva skidåkningen! Jag har skrivit ihop två exempel pass.
  Långdistans:
  2-3 gånger i veckan. 1,5 – 2 timmar. Lugnt tempo, klassisk åkning med fokus på stakning. 
  Om du under en helg har 2 timmar att använda till träning skulle jag rekommendera att lägga timmarna under ett och samma block. Om jag ska köra Vasaloppet 90 km vill jag minst ha några distanspass på 3-4 timmar för att vänja kroppen med sträckan. Jag använder mig av pulsklockan för att inte gå stum i början samt se att jag avverkar den uppsatta tiden eller sträckan. Under en tävling som sträcker sig i flera timmar, som Vasaloppet gör, är det viktigt att fylla på med energi. Därför brukar jag under några av de längre distanspassen testa och äta de energikakor el Sport gel som jag ska använda under tävling för att inte få oväntad effekt på magen under tävlingen. Kroppen uppför sig ibland lite annorlunda under ansträngning än vad man är van vid. Jag tycker att det är viktigt att få i mig vätska under ett långpass, och försöker därför att ha med mig ett midjebälte med vattenflaska så att jag kan dricka några klunkar var 30 – 60 minut. Entermosflaska med varm dryck står och väntar i bilen efter passet för att jag snabbt ska få i mig vätska efter åt.
  Intervallpass:
  1 gång i veckan, någon fler gång vid formtoppning inför tävling. 
  Jag brukar försöka hitta en spårsträckning som är plan och avslutats med en backe eller en lätt lutad backe. Sträckan skulle jag lägga mellan 500 – 1000 meter eller ca 4-5 min lång. Under ett intervallpass försöker jag ge allt hela vägen och jag tycker det är viktigt att det inte finns någon eller något som kommer i vägen. Jag försöker att alltid köra minst 6 st intervaller under ett pass. Jag tycker att det är viktigt att värma upp samt åka ur kroppen efter passet. Under intervallpasset är min pulsklocka till stor hjälp, jag kan se satt jag tar i och ligger upp på över 90% av max puls.
  Om du har orkat läsa så här långt så tackar hag för uppmärksamheten och önskar dig lycka till med träningen. Hör gärna av dig om du har några frågor eller rent av har tips till mig. Jag kommer säkert tillbaka här på bloggen med nya tankar närmre Vasaloppet.
  Vi ses i spåret!
  / Daniel
  
   
• Mikkes tankar kring räddningsstrategi vid lavinincidenter
  December 19, 2013
  I samband med Saferideskvällskurser inom lavinutbildning som jag, Mikke Eriksson, har kört tillsammans med Addnature har önskemål om handlingsplan vid lavinincidenter uppkommit. Här kommer därför en sammanfattning som kan vara värd att ta i aktning, och som passar bra att dela med sig av nu när skidsäsongen börjat.
  När det går lavin och någon/några åker med så är det en god idé att göra följande:
  1) Snabbt organisera gruppen för räddningsinsats, vilket innebär att någon tar huvudansvar / ledarskapet, dirigerar vad som ska göras, håller koll på stora bilden av situationen (hur ser situationen ut just nu, hur ser gruppens resurser ut, hur många saknas och vart sågs de sist, vad bör göras härnäst, vad har gjorts etc.), hjälper till att prioritera handlingar. Stressade grupper utan ledarskap tenderar att bli röriga och ineffektiva.
  2) Se till att få en överblick över säkerheten. Är det säkert att ge sig in i lavinområdet? Kanske någon behöver ha koll på ev. övriga risker i området och kunna varna.
  3) Slå om alla transivers till sökläge så att inte förvirring uppstår kring sändsignaler. I samband med sök så är det en god idé att slå av eller i alla fall lägga mobiler åt sidan som att dom inte stör sökarbetet och era transivers.
  4) Om resurser finns se till att tillkalla räddningstjänst med en gång om situationen verkar allvarlig. Det skapar ett visst lugn att veta att hjälp är på väg. Se till att gruppen har nödvändiga telefonnummer med sig för att komma i kontakt med räddningstjänsten. Dessa kontaktuppgifter finns att få hos pistörerna, via liftstation (och liftsystemets webb), via guidebyrån etc.
  5) Genomför grovsök (kryssa fram och tillbaka om du är själv, är ni fler så kan ni ev. täcka in hela lavinområdet genom att med mellanrum gå i lodlinjer). När du får signal så lita på att transivern gör sitt jobb, dvs undvik att göra egna kurskorrigeringar. Glöm inte bort att titta och lyssna samtidigt, det kan finnas en del tecken i lavinområdet som vittnar om vart personer finns begravda.
  6) Genomför finsök (krysspejling nära snön) och sondera därefter. Kom ihåg att låta sonden sitta kvar i snön när du har träff (eller har signal om du har en digital sond).
  7) Gräv. Gräv nerifrån och upp mot sonden, då är det lättast att få bort snön. Byt av varandra när någon blir trött.
  De som inte behövs för finsök och grävande kan fortsätta söka efter eventuell fler begravda. Det är lätt att bli fast vid första/närmaste signal, men klockan går och det kan behövas avsättas resurser för fortsatt sökande.
  9) När person är hittad se till att andningsvägar är fria. Skydda mot köld. I övrigt handlar de tom att göra vanlig första hjälpen.
  Hälsningar / Mikke Eriksson
  Min bakgrund, som har relevans för lavinfrågor, består i att jag livnärt mig som bergsguide sedan mitten av 90-talet och är internationellt verksam UIAGM-guide i Alperna sommar som vinter sedan slutet av 90-talet. Nu mer bor jag i italienska Aostadalen, strax ovanför Courmayeur. Under lågsäsong arbetar jag med ledarskap och gruppdynamik i företagsvärlden, samt dricker halvdant kaffe på Addnatures kontor och kör nu lavinutbildningar i samarbete med Addnature och Alpingaraget.
  Mig, Mikke, följer ni på Bergsguidebyrån Guideme på Facebook.
  
   
• Lavinkurs i Åre för kunskapsspridning om lavinsäkerhet
  December 19, 2013
  Pling. Ytterligare ett mejl hade inkommit på mobiltelefonen. Som vanligt klickade jag mig in och kikade vad det var för något. Mejlet kom från InspireUs som Addnature jobbar med: ”Vi vill börja med ett TACK! Genom att du har sökt till SLAO´s Grundkurs i Åre så är du med och lyfter frågan om lavinkunskap och säkerhetstänk vid offpist-åkning…” Jaha, tänkte jag, det var ju trevligt att de hörde av sig när de valt ut de som ska få gå kursen, det ska bli kul att se vilka det har blivit. Mejlet fortsatte: ”du är en av de åtta som får chansen att gå SLAO´s grundutbildning i lavinkunskap i Åre”.
  Idag gästbloggar jag, Emelie Person, här på Addnatures blogg om den lavinutbildning jag var med på som InspireUs tagit fram för tjejer med stöd från bland annat Addnature genom deras Saferide lavinsäkerhetskoncept.
  Äntligen var det min tur att ta tag i detta med lavinsäkerhet som jag tänkt göra under flera år! Inte nog med att det var overkligt att just jag skulle få gå kursen, mot alla odds kom stormen Ivar och ville försöka förstöra vår helg. Som att kunna övervinna naturens krafter i form av laviner, övervann vi även stormen. Tåg ställdes in och taket på Holiday Club blåste av, men trots detta lyckades alla vi åtta kursdeltagare på ett eller annat (säkert!) sätt ta oss fram till Åre, om än lite senare än planerat.
  Tjej efter tjej ramlade in under kursen allt eftersom de kommit fram, och tillslut var vi en fulltalig kurs tjejer med olika bakgrunder, åldrar och framtidsplaner. Men något hade vi gemensamt. Dels intresset för off-pist åkning, dels viljan att som tjej kunna stå på sig, att kunna säga ifrån när vissa beslut är dumdristiga. För att ha kött på benen och våga stå på sig är det mycket lättare om man har kunskap i bagaget. Tänk att få vara den tjej i gänget som alla väljer att lyssna på för det man säger är väsentligt och inte bli den svaga länken i gruppen som ”fegar ur”.
  Det kom ganska snabbt fram att vi alla på kursen har varit i liknande situationer när det gäller off-pist åkning. Tänk dig att det är en solig och fin dag. Nedan dig ligger nysnön på den perfekta sluttningen. I tankarna vill du så gärna dyka ned i den djupa snön efter den långa toppturen, men trots det säger magen ifrån. Det är något som inte känns rätt, det verkar inte säkert att ta sig ned där idag. Vad gör du? Ska du vika dig för grupptrycket och följa efter de tuffa, eller gå tillbaka – ensam?
  Det är bara magkänslan vi har kunnat lita på eftersom vi inte har haft kunskap av att läsa av naturen tidigare. På grund av detta är det svårt att säga ifrån varför det inte känns bra. Efter den här tre dagars kursen kan vi nu gå ut där och vara den med kunskap. Vi kan förstå oss på naturen och fatta kloka och säkra beslut. Som grupp ska man hålla ihop, ingen ska behöva vika av ensam. Man ska heller inte behöva kasta sig ut någonstans där det är stor lavinfara.
  Frågan är egentligen hur många som vet vad de håller på med där ute. Anledningen till att just jag sökte till kursen var för att jag gjort så mycket dumma grejer. Jag har hängt med ut på turer och alltid haft med mig riktig utrustning, men jag har inte kunnat hantera den. Om det väl gällde skulle jag inte ha kunnat rädda någon. Varför de jag har åkt med har velat ha med mig på turerna är också en fråga i sig. För sin egen säkerhet måste man åka med folk som kan. Kan man inte hantera utrustningen – stanna då hemma och öva istället. Man är inte säker för att man har en spade med sig eller en tranciver i ryggsäcken som vissa har. Det gäller ju att undvika de åken som kommer att få en att hamna i en sådan situation så att man måste använda utrustningen. Och för att kunna undvika sådana åk krävs kunskap och erfarenhet. Detta är något vi har med oss efter den här helgen, men det räcker inte – vi måste öva, öva, öva. Åka med andra kunniga och fortsätta göra trancieversök.
  Lavin 1 är en riktigt bra kurs som jag önskar att alla off-piståkare skulle gå. Det gäller att ha respekt för naturen och det är svårt att ha om man inte förstår sig på den. Därför kommer jag, tillsammans med alla de andra tjejerna på kursen, försöka sprida våra kunskaper vidare på olika sätt. Vissa ska gå kursen Lavin 0 för att föra vidare information via föreläsningar, andra ska ta upp det för barnen på skidskola bland annat. Jag själv hade tänkt skriva ett inlägg på min blogg med tips och försöka sprida det via forum. Dessutom kommer jag åka tillbaka till mitt gamla jobb i Kanada och ta ut så mycket personal på berget som möjligt för olika tranciversök-sessions tillsammans med grill och dryck.
  Kom ihåg, låna inte ut din utrustning till någon som inte kan använda den. Men sprid dina kunskaper så att fler i dagens samhälle lär sig läsa av naturens krafter så att vi minskar statistiken vid dödsfall under lavinolyckor.
  Ut och ha kul, på ett säkert sätt! 
  / Emelie
  
   
• Rustad för friluftsliv på häst i alla väder
  December 10, 2013
  Efter en dag i citybutiken på Addnature kör jag, Maja, ut mot den mest glesbodda delen av Värmdö och det blir successivt mörkare, färre gatlampor, färre hus som lyser upp omgivningen, bara snön som låter mig märka konturerna utanför. Det är som en tyst, mörk kappa som lägger sig runt bilen och till slut framträder stjärnorna över mig, lika mångfaldiga som tusenskönor på en somrig gräsmatta. Jag är på väg ut till stallet för att rida på någon av de olika hästar jag lånar ett flertal gånger varje vecka. Ridning har alltid för mig varit likställt med allt annat friluftsliv som jag utövar. Lika mycket frihetskänsla och utmaning bjuds här som när jag klättrar, paddlar eller springer i terrängen. Jag får utforska naturen tillsammans med dem och det är en sällsam upplevelse som är svårslagen. Vi har tillsammans ridit hundratals mil genom åren över stock och sten och klättrat upp för backar och trängt oss igenom snårig terräng; vi är oftast nöjda som rika troll både jag och häst när vi återvänder till stallet svettiga och genomarbetade. För ridning är definitivt också bra träning!
  Likt klättring och paddling är ridning en prylsport och det finns ingen ände på hur mycket saker man kan utrusta sig med för att sätta guldkant på sitt utövande eller bara för att optimera upplevelsen. Men något som alltid förvånat mig är hur dåligt klädda de flesta ryttare är samt att de ofta använder billiga pannlampormed sämre kvalitet trots att deras behov av ljus vid mörkerridning är större än de flesta terränglöpares. Eftersom jag är en friluftsmänniska har jag såklart testat många produkter även när jag är ute och rider och tänkte rada upp några exempel som jag tycker förbättrar min upplevelse.
  Mitt absoluta förstahandsval av pannlampa är Petzl NAO. Det är oftast så mörkt  där jag rider att jag knappt kan se en meter framför mig om inte månen lyser full! Den här pannlampan som jag laddar via USB i bilen på väg ut till stallet skär genom mörkret som en kniv i smör och jag får nästan känslan av dagsljus i den tydliga käglan framför mig när jag klampar genom leran i hagen för att hämta hästen. När jag väl sitter i sadeln och tar en tur så får jag en riktigt bra spridning av ljuset både på sidorna omkring mig och rakt fram känns det tryggt att följa vägen i högt tempo. Eftersom lampan har en reaktiv sensor så bländar den automatiskt av om det kommer ett hinder i vägen; som dimma eller grenverk, så att jag aldrig får en försämrad synförmåga medan jag använder lampan. I en situation som denna när jag inte heller är beroende av lampans vikt fungerar NAO väldigt bra, den är nästan som designad för ridning konstaterar jag nöjd.
  Kylan.. Den otroliga kyla som vid ridning kan vara värre än fantasin kan ana är något jag bekämpar med underställ från Smartwool. Till mina kunder brukar jag förklara nyttan med merinoull genom att jämföra med det faktum att fåret går utomhus 365 dagar om året i alla väder; den behöver ett material som klarar allt. Värme, kyla, fukt, vind och smuts. Att klä mig i merinoull närmast kroppen, inklusive fötter, händer och huvud är den bästa lösningen även för ryttare; när man sitter länge i sadeln och egentligen strävar mot att sitta så still som möjligt är ullen oslagbar. Men även sommartid när värmen istället kan vara tryckande så bär jag gärna en tunn ulltröja som skapar ett perfekt mikroklimat, skyddar mot för mycket sol och gör ridningen behaglig.
  Som mellanlager använder jag alltid en Houdini Power Houdi som sitter slimmat över understället och transporterar fukten ut från kroppen. Lagom varm och otroligt stretchig och slitstark. När vinden viner rätt i ansiktet (ja, hästen måste motioneras oavsett väder) så är Power Houdins höga hals med luva ljuvlig att borra ner snoken i! Mot vind, regn och smuts har jag ett skalplagg och här finns egentligen inga regler, det kan lika väl vara en skidjacka med foder insytt som ett rent gore-tex skal, så länge jag är skyddad mot elementen och får den slitstarka egenskaperna hos en skaljacka så är det funktionellt för ridning. Att spendera timmar i ett stall med djur som måste borstas och utrustas, saker skrapar och sliter mot kläderna och utsätts för en varierande grad smuts och olika ämnen så krävs ett plagg som tål mer än det mesta. Det finns verkligen få som verkligen behöver ett gore-tex plagg lika mycket som skogsryttare, återigen! Vi utsätter oss för allt det som jackorna från början designades för men har av någon anledning lite uteslutits ur klubben, något jag försöker ändra på genom att tipsa och informera mina ridkompisar om de kläder jag själv använder.
  På fötterna en kall vinterdag är det självklara valet ett par fodrade vinterskor frånSorel. De är vattentäta, varma och slitstarka. För en ryttare som jag som sitter länge i sadeln och inte kan röra på fötterna så mycket under den tiden är dessa skor helt oumbärliga.
  Vintern är min favorittid att spendera med hästarna. Det är kallt och vackert på en och samma gång. Hästarnas tjocka vinterpäls ryker av värme och täcks samtidigt av rimfrost efter en natt ute i hagen. Deras överlevnadsförmåga är otroligt inspirerande för mig som friluftsmänniska och jag blir alltid lika imponerad över den uthållighet de utrustats med. För egen del behöver jag lägga till en hel del; kläder, skor och elektronik. Men upplevelsen vi delar är fantastisk oavsett och helt klart är att dessa produkter gör stor skillnad för att jag ska kunna släppa tanken på väder och vind och bara må bra i umgänget med hästen!
  / Maja Fresk-Wulf, Butiksansvarig på Addnature citybutiken
  
   
• Med ecuadoriska vulkantoppar i sikte
  November 25, 2013
  Snart dags för avfärd, väskan är äntligen packad och om några timmar är det dags att stiga upp sådär okristligt tidigt för att ta tåget till Arlanda. Ställer minst 3 alarm.
  Våra vänner på Pathfinder har sytt ihop en resa med målet att bestiga Cotopaxi och Chimborazo. De kan med sina 5987 respektive 6267möh titulera sig som Ecuadors högsta berg. För att värma upp kommer vi även ta oss an den vackra toppen av Illiniza Norte (5116möh). Hur det går kommer jag berätta om här på bloggen.
  
  Bild/källa: Chimborazo. Author: Gerd Breitenbach. Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license på Wikipedia genom GNU Free Documentation License.
  Allt som oftast drömmer jag om forspaddling på avlägsna älvar som nötts sig längst ner i dalen eller om att vakna upp till nyfallen snö medveten om att jag har ett stenkast till liften. Nästan varje dag vaknar jag dock ur min dröm till larmet av Stockholmstrafiken när jag tar cykeln till jobbet på Addnature. Här jobbar jag, Simon Eriksson, som HR-ansvarig och har lyxen att på en vecka snacka med åtminstone hälften av alla sköna kollegor, som var och en har planer på äventyr det ena fetare än det andra. Det är inspirerande och även om många är klättrare och några inbitna alpinister har tanken på att GÅ(!?) uppför för att sen GÅ nerför igen aldrig lockat mig speciellt mycket. Tar du inte ens med skidorna brukar jag tänka när jag ser berget av utrustning som ändå krävs..
  Det var först när jag var i Chamonix för att paddla tillsammns med min vän Bjarne som jag förstod vad allt snack faktiskt handlade om. Efter två dagars paddling med utsikt som var bättre än kvalitén på forsarna tog han med mig upp på Aiguille du midi för att göra en enkel travers på några timmar. Känslan av att gå på en kam och titta på dalen långt där nere var fantastik. Så var även känslan av den kalla stenen mot fingrarna och att snubbla runt med stegjärn för första gången. Kanske fick jag hybris och kände mig som en äkta äventyrare..
  När jag i somras förstod att vi (addnature) skulle anordna en resa till Ecuador tillsammans med Pathfinder tog det inte lång tid att bestämma sig för att haka på! Jag har aldrig varit i Sydamerika och det är som om passet ligger där och skrattar åt mig… Tomma sidor som bara väntar på att stämplas. Men det har aldrig varit anledning nog och någon paddelresa dit har aldrig legat rätt i tiden. Nu var det alltså dags. Tydliga mål om ett grymt uppdrag. Att få se Andernas färger och samtidigt spräcka 6000 meters gränsen! Om jag pallar…
  Två år med en skadad axel har hunnit flyta förbi sedan sista riktiga resan. Två operationer och vad som känns som hundratals timmar hos min fantastiska sjukgymnast ligger nu bakom mig. Nu borde jag väl vara redo.. Jag kan villigt erkänna att jag är lite nervös. Det måste varit det som fick mig att springa tjurruset och dra till Hellas trots regnet när jag till naturen är ganska lat. Tur är väl det, tack skada och tack sjukgymnast. Nu mår jag bra!
  Det är ingen överdrift att säga att det behövs en del prylar för glaciärer och stora temperaturskillnader. Tur att man jobbar på Addnature och tur att vi säljer både Petzl och Black Diamond, tänkte jag efter en närmare titt på packlistan. För er som gillar det senaste inom prylvärlden tänkte jag nämna några grejer ur listan för att senare här på bloggen komma tillbaka till ämnet när jag faktiskt testat dem under resan.
  La Sportiva Batura var den lättaste storskon jag kunde hitta i värmeklassen. Till det, stegjärnen Vasak, som sitter som en smäck. I handen behöver jag yxa och på huvudet en hjälm. Och sele som funkar både till berget och klippklättringen under vilodagen. I år kom det smått legendariska klättermärket Black Diamond med sina första kläder och det känns kul att få chansen att testa något nytt på rätt plats. Jag kommer använda deras hybridskal och Bibs byxa under toppförsöken. Sen kunde jag inte heller hålla mig borta från deras handskar. Man blir och får bli lite prylnördig innan en resa. Det har varit en del på vägen och väntan på avfärd. Ni vet, lägga fram grej efter grej, klämma lite och fundera över om jag verkligen kommer behöva världens tjockaste tumvante eller om kamraterna bara kommer att skratta åt en.
  
  Håll nu gärna tummarna för fint väder! Kollade nyss på YR och det stod regn den närmsta veckan.. Får se om det finns nån wifi på Casa Condor vid bergets fot, isåfall hör jag av mig snart. För att läsa mer om resplanerna kolla in Pathfinders presentation också.
  På återseende! / Simon
  
   
• Lavinutbildning bara för tjejer
  November 21, 2013
  Mitt namn är Anna Karlström och jag ska här som gästbloggare berätta för er om hur alla skid- och snowboardåkande tjejer har världens chans till att få plats på en riktigt schysstlavinutbildning för tjejer i december genom InspireUs och Addnature! Jag kommer snart att komma till nyttan med utbildningen…men idag fattar jag pennan även för Caroline Strömberg & Rebecka Eriksson och vill först passa på att berätta för er om varför vi startade InspireUs, en plats för tjejer inom action- och livsstilssporter att ta plats!
  I en djungel av killar som syns på forum och gör stora saker på film och i sociala medier så saknade vi en plats för oss tjejer att upptäcka och bli peppade av varandra. Det är så mycket roligare att se en film och känna att ”det där tricket som hon gör, det vill jag också kunna i slutet av säsongen!” Som tjej är det många gånger lättare och roligare att relatera till och bli inspirerad av andra tjejer helt enkelt. Vi startade den kollektiva bloggen inspireus.se med tanken att vem som helst ska kunna lägga upp material som de själva filmat eller fotat och vill dela med sig av till andra. Vår strävan är att tjejer ska våga och FÅ ta en naturlig plats inom actionsport-scenen för de sportutövare som de är.
  Själva hör vi till den klick av människor som låter våra intressen definiera vår person snarare än vad vi råkar jobba med för att finansiera dessa intressen. Åkning i lössnö, i skog och på stora berg är det bästa vi vet, och InspireUs jobbar för att fler tjejer ska få chansen att uppleva den lycka vi själva känner i dessa element! Även fast vi gärna pratar hur länge som helst om hur fin åkning vi hade igår eller vad vi är peppade på i vinter så känner vi också att vi vill ta vårt ansvar att informera om farorna vid offpist-åknig. Själv kan jag räkna upp alldeles för många vänner som har varit med om och på olika sätt blivit drabbade av lavinernas totala brutalitet. Tyvärr är jag inte heller speciellt unik i det avseendet. Därför är vi så sjukt glada att äntligen kunna erbjuda en gedigen lavinutbildning till tjejerna på berget! Att få göra det i samarbete med Addnature, Skiers Left och Mammut känns superkul!
  Varför vi enbart riktar oss till tjejer är för oss självklart. Våra samlade erfarenheter säger att vi tjejer ofta behöver lite extra kött på benen för att våga stå upp för våra åsikter och framförallt för att kunna säga ifrån när en situation inte känns ok. Att som tjej kunna vara den som i en grupp har den största kunskapen inom lavinsäkerhet hoppas vi ska kunna öka självkänslan och säkerhetstänket för dessa tjejer och förhoppningsvis också förhöja åkglädjen!
  Om du själv eller någon du känner vill ansöka till utbildningen så kolla in girlsdayout.seeller inspireus.se och skicka iväg en anmälan så fort som bara den enligt anvisningarna. Utbildningen är gratis men den här gången kan vi bara erbjuda 8 platser, men vi tror och hoppas att engagemang kring lavinsäkerhet i sociala medier som tex  ”likes” och ”shares” är tecken på att lavinsäkerhet uppmärksammas!
  Och oavsett om du kommer med som en av deltagarna på kursen i december eller inte så är det dags att se över din lavinutrustning. Ut och träna! Det är kul med transceiver-jakt!
  Ses vi inte på kursen så ses vi på berget! Kanske vi rent av träffas när InspireUs gästar Addnatures SafeRide Lavinkväll i Stockholm 27 november? På återseende, hoppas kunna dela med mig av lite tips efter tjejernas lavinutbildning också!
  /Anna
  
   

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nyhetskälla myskyrunning.com: klatterforbundet.se

• Anmälan öppen till Junior-SM Lead
  March 25, 2014
  Den 10 maj är det dags för JSM i lead. Tävlingen arrangeras av Kvibergs klätterklubb på Klätterdomen i Göteborg. Anmälan är nu öppen.
  Läs mer i kalendern
• Simond återkallar karbiner
  March 20, 2014
  Simond återkallar delar av sina Rocky-karbiner efter att deras besiktningsteam upptäckt ett fabrikationsfel vid pressningen av niten på grinden. Du som har Rocky-karbiner från Simond uppmanas därför att inspektera och eventuellt lämna tillbaka din/-a karbin/-er.
  Fullständig information hittar du i följande brev från Simond:
   Återkallelse Simond-karbiner
  (Informationen ligger också under Säkerhetsmeddelanden.)
  
• SM i bouldering i Uppsala 26 april
  March 19, 2014
  Årets SM i bouldering närmar sig. Den 26:e april avgörs vem i Sverige som är årets starkaste bouldrare. Tävlingen kommer att arrangeras av Solna klätterklubb på Klättercentret i Uppsala. Missa inte det här evenemanget! Var med och tävla eller kom till Uppsala för att kolla in och heja på Sveriges bästa bouldrare 2014! Mer information och eventuella uppdateringar kommer att göras i kalendern.
   
• Förbundsmöteshandlingarna ute
  March 13, 2014
  Handlingarna inför förbundsmötet 30 mars ligger nu uppe på hemsidan. De ligger längst upp på Dokumentsidan. De skickas också ut till klubbarna.
  Det är fortfarande ett ganska stort antal klubbar som inte anmält sig till förbundsmöteshelgen (29-30:e mars), men det finns fortfarande möjlighet att anmäla sig. Du ser väl till att din klubb är representerad på förbundsmötet?
  Mer information om förbundsmöteshelgen hittar du i kalendern.
   
• Nordic Youth Camp - ledare sökes!
  March 13, 2014
  Som vi annonserat tidigare så arrangerar det danska klätterförbundet årets upplaga avNordic Youth Camp på Bornholm 7-13 juli. Vi söker nu en ledare och en tränare som kan följa med de svenska ungdomarna till Bornholm.
  Om du är intresserad av att vara ledare eller tränare på Nordic Youth Camp, hör av dig till kansliet på 08-699 65 20 eller kansliet@klatterforbundet.se
  Svenska Klätterförbundet står för rese- och lägerkostnad för svenska ledare.
  Vi vill också passa på att påminna er om att det fortfarande finns platser kvar till ungdomar som vill vara med på lägret. Sista anmälningsdag är 20 april.
  Mer information och länk till anmälan.
• 2013 års utmärkelser delas ut på förbundsmötet
  March 12, 2014
  Årets klubb - Fjällframfart Sportklubb
  Klubben har jobbat hårt för att utvidga spridningen och öka kännedomen om skidalpinism. Bland annat bjöd de in till ett breddläger, även för den oerfarne, för att lära sig skidalpinism. De stod som arrangör för två SM-tävlingar i olika discipliner samt flera deltävlingar i en träningscup. I dagsläget består dessutom hela landslaget av åkare från klubben.
  Årets arrangör - Västkustens Sportklätterklubb med Björn Strömberg och Co
  SM i bouldering, en tävling utöver det vanliga.
  Trots stora förväntningar överträffade SM i bouldering de flestas förväntningar. Platsen, väggen, problemen, antal deltagare, publik och priser, ja allt var mycket mer.
  Det här var den roligast och bäst arrangerade tävlingen de varit med på, enligt många deltagare.
  
  Årets inspiratör - Reino ”Nicki” Horak 
  Nicki är förbundskapten och tränare för juniorlandslaget sport. Han har helt ideellt lagt ner massor med tid och arbete för att främja svensk tävlings klättring. Få ger så mycket positiv energi och är så engagerad. För klättrarna i juniorlandslaget ställer han upp och fixar till 150 % för att de ska lyckas som klättrare och med skolan. Han ger sig även tid att hjälpa andra utanför landslaget med träning och tips.
  Nicki inspirerar, peppar och skapar en bra gemenskap framför allt bland juniorerna men även för seniorerna. Han bidrar till att fler ungdomar får chansen att tävla runt om i världen.
  
  Årets klättrare - Stefan Wulf och Petter Restorp
  Bedriften att som (sannolikt) femte replag i världen klättra leden El Corazón på El Capitan i Yosemite är den i särklass största bedriften inom svensk klättring under 2013. Det är utan tvekan en bedrift i absolut världsklass. Det är bara att titta på namnen på några av de övriga få som klättrat leden för att det ska vara uppenbart vilken prestation detta är: Alex Huber, Tommy Caldwell, Beth Rodden och Alex Honnold.
  El Corazón är 35 replängder lång och bjuder på naturligt säkrad klättring upp till grad 9-. I stort sett all klättring rör sig från sjuaregistret och uppåt, med många replängder i det övre åttaregistret, med såväl fysiska som mentala utmaningar av högsta kaliber. Till saken hör också att Stefan och Petter klättrade leden i en modern och god stil, där båda klättrarna lyckades friklättra alla replängder.
  Årets skidalpinist - Emelie Forsberg 
  Hon kom från terräng/bergslöpningen till skidalpinismen och tog sig till toppskiktet redan under sitt första år, hon deltog också i VM och tog två snabba brons.
  
  Årets lyft - Kajsa Rosen
  Gick till final i sin första europacup i Stavanger och till final i senior NM boulder.
  Här finns mer information om utmärkelserna med kriterier
• Purple Open - lyckat arrangemang för tjejer
  March 9, 2014
  I helgen arrangerades Purple Open på Karbin i Stockholm. Tävlingen var en tävling av och för tjejer och cirka 150 tjejer deltog.
  Resultatet i finalen:
  1. Kajsa Rosén
  2. Daniela Ebler
  3. Libby Illy
  4. Sara Engquist
  5. Helena Lundgren
  6. Anna Simlund
  SISU Idrottsutbildarna har spelat in ett kort reportage, där man får veta lite mer om Purple Open:
  
• Valberedningens förslag till ny styrelse
  March 3, 2014
  Till förbundsmötet 30 mars föreslår valberedningen följande styrelse:
  
  Ordförande
  Jacob Sternius, Stockholms KK
  
  Ledamöter
  Anna Stockborn, Linköpings KK
  Isabel Jantzer, Luleklättrarna
  Stefan Rasmussen, Västerviks KK
  Per-Ola Nilsson, Visby KK
  Lidia Strömsten, Kvibergs KK
  Patrik Agerkrans, Malmö KK
  
  Suppleanter
  Jessica Leander, Stockholms KK
  Johan Ragnarsson, Höglandsklättrarna
  Övriga kandidater, som ej är valberedningens förslag
  Manne Forsdik, nomineringsförslag från Stockholms KK
  Christoffer Berndtsson, Jönköpings KK
  Peter Hermansson, Bohusläns KK, från nuvarande styrelsen ställer upp till omval.
  
  Här följer en presentation av samtliga kandidater.
  
  Jacob Sternius, 41 år, Stockholm
  Klubb: Stockholms klätterklubb
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete?
  Jag sitter i styrelsen för ett familjeägt förvaltningsbolag, G-Förvaltning, sedan 2007. Jag har varit suppleant i en stiftelse, Göran Gustafssons stiftelse för främjandet av vetenskaplig forskning vid Uppsala Universitet och KTH i Stockholm 2006-7. Jag har suttit i styrelsen för tre bostadsrättsföreningar (vice ordförande, ordförande och ordinarie, respektive). Därutöver har jag en del andra styrelseengagemang i småföretag som inte drivs som de övriga, mer formella uppdragen jag listat här.
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är/har du varit verksam inom? 
  Klättring är min stora hobby. Jag klättrar ett par veckor varje år, främst trad, men även is, alpint, mix, sport och aid. 2013 var jag bland annat på Kvalöya i arktiska Norge för främst aid, därefter tog jag SKF:s tekniska examination för att bli klippklätterinstruktör men jag har tyvärr inte haft tillfälle att gå upp på pedagogisk examen ännu. Nyligen klättrade jag is i Sunndalen i Norge.
  Jag har varit hjälpinstruktör vid en handfull kurstillfällen. Jag har gjort ett 50-tal alpina turer i Dolomiterna (fyra tillfällen), Chamonix (två) Ecrins (två), Skottland (tre), dessutom Italien, Mallorca, Norge (fyra). I Sverige klättrar jag mest i Stockholmsområdet, men har varit lite i Göteborg och Nyköping. I skrivande stund är jag precis hemkommen från Skottland där vi gjorde fem spännande turer i utmanande snö- och väderförhållanden. Jag vill inte påstå att jag är någon framstående klättrare när det finns så många specialister, men jag har hunnit skaffa mig en del erfarenhet och är en entusiastisk amatör. På det sättet är jag nog representativ för många medlemmar i klubbarna.
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen? 
  - The weekend warrior; den vanliga klubbmedlemmen som gillar klättring och får kämpa för att få ihop klättringen med arbetet, familjelivet, och vardagssysslorna. Elitklättarna är en viktig inspirationskälla, men få väljer att prioritera klättringen så mycket, och det är långt ifrån alla som har talangen att bli bra.
  - Eftersom jag är tradklättrare framförallt ligger det mig varmt om hjärtat.
  - Jag skulle önska att fler vågade ta steget från gymklättringen till den fantastiska naturupplevelse som utomhusklättring innebär.
  - Dessutom vill jag premiera erfarenheter framför certifieringar och diplom. Jag tror att man lär sig mycket på kurser, men mycket mer på att klättra tillsammans med andra. Därför mer aktiviteter, och sådana som fler ges möjlighet att hänga med på.
  
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse?
  

  • Handelshögskolan 1999
  • Egenföretagare (webbtjänst) 2000-2005
  • Handelsbanken, fondförvaltare 2006-2009
  • HQ, Carnegie, fondförvaltare 2009-2011
  • Egenföretagare (webbtjänst med inriktning på PR) 2011-

  Jag är energirik och har lärt mig att delegera på äldre dagar. Jag tycker att det skulle vara en kul utmaning att leda styrelsen i klätterförbundet. Det blir mycket nytt att lära sig, men jag skulle uppskatta möjligheten att få jobba tillsammans med andra som brinner för klättringen.
  
  
  Anna Stockborn, 31 år, Linköping
  Klubb: Linköpings kk
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete?
  Jag har suttit i Linköpings klätterklubbs styrelse i sex år och haft ansvarsuppgifter som vice kassör, prova-på-ansvarig, ledbyggningsansvarig, festansvarig, miljöansvarig, reseansvarig och infoansvarig.
  Jag har även varit kassör i fadderiet när jag läste Miljövetarprogrammet på LiU, och suttit två år i Linköpings Fair Trade Shops styrelse. Där var jag butiksvärdsansvarig.
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är/har du varit verksam inom? 
  Jag har klättrat inomhus i drygt 12 år och jag började klättra utomhus ungefär samtidigt men fattade inte grejen förrän för kanske fyra år sedan. Eftersom jag har varit ledbyggningsansvarig i LKK så har jag byggt ganska många leder inomhus. Jag topprepsklättrar mest inomhus men leder lite mer utomhus och började trada ordentligt i somras. Jag har alltså sportklättrat och tradat men inte aidat och knappt isklättrat. Jag har ingen alpinklättring på min meritlista men jag har gjort några multipitcher i Frankrike och på Sardinien.
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen? 
  Jag brinner mest för utomhusklättringen och tycker det är viktigt att accessen fungerar som den ska och att man ska hålla isär tradleder och sportleder. Om man börjar bulta upp fina tradsprickor förstör man charmen med tradklättring.
  
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse?
  Jag jobbar halvtid som personlig assistent hos en kille som är fysiskt funktionshindrad. På hans initiativ har jag varit med honom och hjälpt honom att prova på klättring på vår inomhusvägg i Hangaren och sett till att vi har köpt in två st helkroppsselar så att fler har möjlighet att prova på vår roliga sport. Jag jobbar även på Naturfirman som bokningsansvarig och utbildar mig till inomhusinstruktör. Jag har läst miljövetenskap på LiU.
  
  
  Isabel Jantzer, 38 år, Luleå
  Klubb: Luleklättrarna
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete?
  Jag har under min studietid i Tyskland varit engagerad som ungdomsledare, där jag har planerat och lett aktivitetsresor för ungdomar mellan 14 – 18 år över en 5-årsperiod. De sista två åren blev jag invald i styrelsen som både planerade och höll i aktiviteter och utbildningar för nya ungdomsledare. Jag avslutade mitt uppdrag 2001 eftersom jag åkte till Luleå som utbytesstudent.
  Några års pendlande mellan Luleå och Tyskland och andra utlandsvistelser ledde till att jag inte tog mig an något nytt uppdrag förrän 2010 då jag blev invald i Luleklättrarnas styrelse som kassör och medlemsansvarig. Efter två år som kassör lämnade jag över huvudansvaret och blev vice-kassör. Jag blev ombedd att vara kvar som ledamot i styrelsen, eftersom styrelsen huvudsakligen är sammansatt av klättrare som fokuserar på sportklättring och bouldring, med motiveringen att jag fungerar som länk mellan sport- och tradklättrare. Jag lämnade Luleklättrarnas styrelse förra året för att ge plats åt nya personer som ville engagera sig.
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är/har du varit verksam inom? 
  Jag började min klätterkarriär 2006 med en klätterkurs i Kebnekaise. Det har sedan dess blivit både inne och uteklättring, tradklättring och sportklättring, lite bouldring, samt några isklätterturer. Oftast blir det sportklättring när det gäller klätterresor, huvudsakligen för att det är enklare att packa. Dock försöker jag alltid att få några veckor med klättring i norra Norge på somrarna. Jag bodde i Bodö och arbetade som ingenjör på Statens vegvesen mellan 2008 – 2009 och jag försöker hålla kvar kontakten med mina klättervänner på andra sidan fjällen. Under tiden jag bodde i Norge hjälpte jag till med ungdomsklättringen och inomhuskurser i Bodö klatreklubb. Det har blivit någon enstaka inomhuskurs i Luleå sedan dess, men tyvärr har vi för närvarande inga certifierade instruktörer i Luleklättrarna för att kunna hålla kursverksamhet.
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen? 
  Det här är en svår fråga! Jag får vara ärlig: Jag vet inte om jag brinner för något speciellt inom klättring. Men jag vill gärna berätta varför jag älskar att klättra; jag kanske kan svara på frågan genom det? För ett par år sedan fick jag frågan om varför jag klättrar, och jag hörde mig själv svara: ”För att det har förändrat mitt liv, och det har gjort mig till en lyckligare människa!” Jag tänker ofta på mitt spontana uttalande, som visade sig vara en kort och alldeles perfekt sammanfattning.
  
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse?
  Som jag skrev tidigare är jag alltså tysk och civilingenjör (Väg och vatten). Jag har bott i Luleå sedan 2001, med några avbrott för att avsluta studierna i Tyskland, och jobb i Norge och Australien. Det har därför blivit en del resande, men jag verkar ha lyckats med att vara hemma och ha ett mer ”regelbundet” liv sedan ungefär tre år tillbaka, då jag började jobba som geotekniker på ett konsultföretag. Vi har ett litet kontor här i Luleå där jag är för närvarande ensam som geotekniker; mina kollegor i Luleå är miljökonsulter. Jag tillhör därför Stockholmsgruppen, vilket innebar en del resor i början, främst för att lära känna kollegorna. I tillägg till mitt konsultuppdrag är jag skyddsombud på Luleåkontoret och har därmed en utökad roll att värna om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.
  
  Stefan Rasmussen, 42 år, Gunnebo
  Klubb: Västerviks kk
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete?
  I Västervik klätterklubb har jag sedan 20 år tillbaka varit aktiv och även suttit med i styrelsen. De senaste sju åren har jag varit ordförande.
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är / har du varit verksam inom? 
  Jag har varit tävlingsaktiv på elitnivå med segrar i Sverigecupen och ett par SM tecken i både bouldering och sportklättring. Som landslagsaktiv hade jag ett par hyggliga placeringar på världscupen I bouldering.
  Jag har erfarenhet av sportklättring och bouldering både i och utanför Sverige. Sedan flera år tillbaka satsar jag på att utveckla boulderingen i Västervik med dess enorma potential.
  Över 50 nya boulderleder över 8a har jag rensat och gjort förstabestigning av och ca 300 leder i de lägre graderna. Tidigare har jag satt upp flera nya sportklätterleder.
  Jag har varit ledare och arrangör av tre International Bouldermeet i Västervik med världselitklättrare på plats vid varje tillfälle. Som ledamot och utbildare i klätterförbundets tränarkommitté har jag i fyra år varit med och utbildat över 80 tränare på nivå 2. Jag har varit ledbyggare och arrangör på 10 cuptävlingar i bouldering samt både på två SM och ett NM som vi anordnat i Västervik.
  Numera är jag kursledare på förbundets nystartade ledbyggarkurser. Jag är även medförfattare till klätterguiden “Bouldering in Västervik” som ges ut 15 mars.
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen?
  Barn- och ungdomsverksamheten är ett område som jag brinner för. Jag har tränat ungdomar under flera år varje vecka och jag vill att Klätterförbundet utvecklar och stödjer alla klätterklubbar till att de får utbildade tränare, och att det skapas förutsättningar i att klättra utomhus. Förbundet/klätterklubbarna bör rekrytera nya medlemmar framförallt från den växande gruppen “inomhusklättrare” som aldrig klättrar utomhus. Tävlings- och landslagsverksamheten bör även utvecklas.
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse?
  Jag jobbar som undersköterska på akutmottagningen Västervik. Jag har varit aktiv tillsammans med Jim Wasmuth inom olika EU-projekt som bidragit till att utveckla Västervik till en klätterdestination. Jag vet vilka problem och svårigheter som finns i flera mindre klätterklubbar och hur förbundet kan hjälpa till att lösa dessa.
  
  
  Per-Ola Nilsson, 47 år, Visby
  Klubb: Visby kk
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete?
  Jag var med och startade Karbin Klätterklubb strax innan jag flyttade till Gotland och var med som suppleant. Min nuvarande roll i Visby Klätterklubb är ansvarig för problembyggen i vår klätterhall.
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är / har du varit verksam inom? 
  När jag började -89 var det sportklättringen som lockade, och jag följde med till Climb-In i Göteborg och klättrade min första led (namnet glömt). Men ganska snabbt tog boulderklättringen över, då det var enklare att komma ut, och efter en resa till Thailand 2002 har träningsdosen bara ökat för varje år. Så nu är målet en 8a innan kroppen säger ifrån…
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen? 
  Tävlingar (nationella som internationella), klätterträffar och barn- och ungdomsklättringen.
  
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKFs styrelse?
  Jag är för närvarande ”hemmapappa” när jag inte håller kurser inom boulderklättring. Annars har jag nyligen gått en projektlednings- och ledarskapskurs på högskolan här på ön, och innan jag flyttade till Gotland gick jag tre år på universitetet inom multimedia/pedagogik. Gotland Boulder Session är något jag dragit i gång, och det är tänkt att vara en årligt återkommande klätterträff. Meningen är att locka klättrare från fastlandet och träffen riktar sig till alla, nybörjare som väldigt duktiga, då det finns problem för alla kategorier vid klipporna. Har tidigare arbetat som ansvarig för ett litet dagcenter, och jag har också arbetat som dramapedagog.
  
  
  Lidia Strömsten, 55år, Göteborg
  Klubb: Kvibergs kk
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete?
  Aktiv inom elevkåren 1982 - 1983
  Styrelseledamot i studentkåren under min högskoleutbildning 1984 - 1989
  Styrelseledamot i en konståkningsklubb i Göteborg, några år under 2000-talet
  Styrelseledamot i Kvibergs Klätterklubb.
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är/har du varit verksam inom? 
  Jag har alltid varit intresserad av klättring dock började själv klättra "på riktigt" 2010 sedan dess klättrat mest sportklättring utomhus och inomhus. Boulder, toprepsklättring, ledklättring inomhus som utomhus i Sverige och utomlands. Jag har deltagit i några bouldertävlingar på Klätterdomen och varit tävlingsansvarig för två tävlingar som Kvibergs Klätterklubb anordnade 2012. Jag har genomgått två tränarutbildningar anordnade av Svenska Klätterförbundet, den senaste på Bosön i oktober 2013. Ett antal andra tränarkurser är planerade 2014. Jag är tränare tillsammans med andra för en ungdomsgrupp och sedan några år tillbaka för åldersgruppen flickor 8 till 10 år.
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen?
  

  • Just nu mest träning med "småtjejerna". Bli ännu mer erfaren som tränare, coach och ledare.
  • Utomhusklättring och att vistas i naturen själv och med våra unga aktiva.
  • Tävlingar och öka min kunskap om klättringens alla grenar både praktiskt och teoretiskt.
  • Få fler att tycka om klättring!

  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse?
  Jag arbetar som klinikchef/tandläkare på en av Folktandvårdklinikerna i Göteborg. Jag har lång erfarenhet av chef- och ledarskap samt omfattande teoretisk kunskap.
  På fritiden klättrar jag och tränar själv på Friskis & Svettis. Några dagar per år blir det även lite skidåkning utför. Jag är tränare två gånger i veckan tillsammans med en annan coach i Kvibergs Klätterklubb. Att spendera tid med mina nära och kära är en återkommande aktivitet i mitt liv också.
  Extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse? Svår fråga men jag tror att det som gör mig lämplig för det uppdraget är först och främst mitt stora engagemang och intresse för klättringen i sig och min långa erfarenhet av arbets- och föreningslivet i sig. Sen är jag seriös när jag väl tar på mig något uppdrag. Min sociala kompetens bidrar också till att jag har lätt för att samarbeta med andra som brinner för samma sak.
  
  Patrik Agerkrans, 47 år Malmö
  Klubb: Malmö kk
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete? 
  Ingen erfarenhet
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är/har du varit verksam inom? 
  Första gången jag kom i kontakt med klättring ”på riktigt” var när jag mötte Daniel Bidner i en klätterbutik i Stockholm och min kompis frågade Daniel, ”Kan inte du lära Patrik att klättra?" Så blev det och klätterkurs hölls i Häggsta. När väl klätterföraren var inköpt såg jag att min morfar
  Sven Sköld varit verksam på samma berg tillsammans med Birger Hall, Thor Kleppen med flera. Tyvärr hann Sven gå bort innan han fick veta att jag följt i hans vertikala fotspår.
  Under åren som kom klättrade jag en hel del med Claes Jelinek och Johan Luhr. Jag har också etablerat en del nyturer både med Claes och Johan, men också några själv. Det har blivit ca 30-40 leder genom åren. Jag har också jobbat tio säsonger i Åre och i Visby som croupier för att kunna ägna fritiden åt att klättra så mycket som möjligt.
  I Åre lärde jag känna Pierre Olsson som blev min klätterkompis under många år. Vi hade Sylarna som bas för våra klätteräventyr. Det innebar isklättring på Brudslöjan och några resor till Norge. Vi har även klättrat i Yosemite tillsammans. Där klättrade jag min första Big Wall, Triple Direct på El Capitan.
  På Gotland upptäckte jag ett berg som heter Galgberget. Jag topprepsklättrade där några år innan jag satte upp 10 bultade leder. Det har nog bidragit en del till att Gotland/Visby nu har ett eget klättergym och en egen klätterklubb, vilket känns riktigt tillfredställande.
  Jag har arbetat med klättring på Crux Klätter- & Säkerhetsutrustning som säljare och klätterväggsbyggare under många år. Många mässor har det blivit genom åren och med tusentals klättrande besökare. Jag har också jobbat på Camp Sparreholm, Sveriges första äventyrscamp för ungdomar som klätterinstruktör i tio år.
  Jag tävlade i sportklättring under några år. Jag har också klättrat alpint i Mont Blancmassivet. Och tillbringat ca 9 månader i spridda skurar i Thailand för att klättra.
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen?
  Jag har jobbat med ungdomar i hela mitt liv! Är det något jag brinner för så är det ungdomsverksamheten. Se till att så många som möjligt får chansen att prova på att klättra. Jag har alltid startat upp klättring som ett alternativ till andra ”vanliga” aktiviteter på de skolor jag jobbat. Som till exempel fredagsval, prova på-kurser, föräldrautmaningar, klassfester med mera. I dagsläget tillbingar jag två timmar varje fredagsmorgon på Malmö Klätterklubb. Där hyr vi, Sveaskolan, in oss och har elevgrupper som har klättring som fredagsval. Ett toppenjobb skulle man kunna säga.
  
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra?
  Allt som gör livet intressant och roligt! Något som jag fastnat för är landsvägscykling! På de skånska vidderna finner jag mitt inre lugn och upptäcker nya små mysiga smultronställen hela tiden. I Malmö finns en förening som heter Old Bastards som jag varit aktiv i under några år. Vi brukar träffas på onsdagar och lördagar för att åka skateboard. Skåne har några riktigt bra skateparker!!
  Annars blir det en del löpning, paddling och nyligen tog jag ett certifikat för Kitesurfing. Wow, vilken powerkänsla när man får till det där åket!
  
  Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse?
  Några kompetenser från specifika studier som skulle gynna mig har jag inte på papper. Däremot har mitt arbete inom skolan gett mig erfarenheter vad gäller t ex dokumentation, tydlighet, ledarskap m.m Jag har god kontakt med många klättrare i vårt avlånga land och anser att mitt privata nätverk är stort. Allt från ledare inom näringslivet till våra egna barn.
  
  
  Jessica Leander, 34 år, Stockholm
  Klubb: Åredalens kk
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete?
  Riksförbundet för fältarbetare – kassör, 2011-2013
  Stockholmsfältare – kassör, 2010
  Åredalensklätterklubb – länge sedan, tror jag var ledamot.
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är / har du varit verksam inom?
  Jag har klättrat till och från i snart femton år. I början klättrade jag mest sport, men på senare år har jag blivit alltmer intresserad av traditionell klättring. Jag bouldrar minimalt på grund av en knäskada.
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen?
  Ja, sprida klättringen bland dagens ungdomar samt jobba för att lyfta fram klättringens positiva effekter på den fysiska och den psykiska hälsan. Det skulle vara intressant att titta närmare på om klättringen har några speciella egenskaper som gör den speciellt lämpad som rekreationssport.
  
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse?
  För närvarande är jag mammaledig och kommer att tillbringa större delen av våren i Åre där jag hoppas få lite grym skidåkning! Annars jobbar jag inom socialtjänsten som fältassistent. Har även läst event och kommunikation samt lite idrottsvetenskap.
  
  Johan Ragnarsson, 49 år, Eksjö
  Klubb: Höglandsklättrarna
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete?
  Jag har under 80-talet varit del av styrelsen som såväl kassör, ordförande och ledamot i den musikförening som både arrangerade konserter och drev musikkafé i Eksjö.
  Därefter var det ingen direkt styrelseverksamhet men väl föreningsverksamhet i olika ”utskott” under en kort period då jag under två år studerade socialantropologi Lund.
  Åter hemma i Eksjö bildades Höglandsklättrarnas klätterklubb ca 1992 och sedan dess har jag varit i flera olika positioner i styrelsen. Under de senaste åren har jag dock dragit mig lite undan då jag planerade att lämna Eksjö för Göteborg. Jag har nu lagt de planerna på hyllan för en tid och har anmält mitt intresse för att återgå till styrelseverksamheten igen.
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är/har du varit verksam inom?
  Jag började klättra i Lund, av alla ställen, då min lillebror gjorde värnplikten och hade råkat stöta på klättring. Han lånade några prylar och vi sammanstrålade i Kullen. Med ingen kunskap, gott förnuft och en stor portion tur så klättrade vi en hel vecka och därefter köpte jag mina första klätterprylar på naturkompaniet i Malmö. Sedan dess har jag klättrat mer eller mindre så mycket jag har hunnit med undantag för ett par år i slutet av 90-talet, då studier upptog väldigt mycket av min tid och klättringen bara upprätthölls sporadiskt.
  När det gäller klättring så har jag sysselsatt mig med lite av varje utom höga berg. Som de flesta har jag gjort lite multipitch på trad i Nissedal och sport i Verdon, men det är också de längsta turer jag klättrat. Jag har prövat lite aid på klippor i Småland och Östergötland men det är inget jag utövar mer än då och då och mindre nu än förr. Jag klättrar is då tillfälle ges men även där är det så att det är på klipporna i Småland och Östergötland. Jag skulle dock gärna ta
  mig till Norge någon gång.
  Annars klättrar jag gärna sport, trad och boulder. Här hemma i Småland, Östergötland, Göteborg och Bohuslän. Eller i Frankrike, mestadels Verdon och Font, samt i England i Peak District. Jag gillar att göra nyturer både på sommar och vinter.
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen?
  Det kan jag nog inte säga, jag gillar utomhus och ser inomhus mest som träning och får kämpa med motivationen, dock gillar jag träning så det hjälper till lite.
  Som sagt gillar jag utomhus men därmed inte sagt att jag inte tycker det är viktigt med till exempel tävlingar. Det passar dock inte mig att tävla, men gärna coacha. Jag följer slaviskt världscupen kanske framförallt då det gäller boulder eftersom det är publikvänligare framför datorn än lead. Så för mig är det väl snarast så att klättring är det som är viktigt, oavsett disciplin. Jag har till exempel mycket svårt för uppdelningen i trad versus sport. Det är en mycket märklig och artificiell uppdelning som jag aldrig lyckats förstå. På de klippor som vi har hemmavid har alltid tradleder och bultleder kunnat existera bredvid varandra. Även om jag också ser värdet av att ha vissa berg fria från fasta installationer i vissa fall.
  
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse?
  Till yrket är jag psykolog och verksam vid en institution för tvångsomhändertagna ungdomar. Vilket är ett spännande, viktigt och omtumlande arbete. Just nu befinner jag mig ev i ett byte av arbetsuppgifter, då jag sökt att få ta hand om en omorganisation och där vara föreståndare för en större enhet inom institutionen. Detta innebär att jag inte kommer vara verksam som psykolog som utför behandling. Åtminstone inte under några år. Det är också anledningen till att jag lagt mina flyttplaner på is ett slag.
  Under min tid som psykolog på institutionen har jag sedan 2005 ingått i institutionens ledningsgrupp och under perioder varit ställföreträdande institutionschef, så jag har erfarenhet av ”styrelsearbete” även i arbetslivet. Jag är också arbetsledare för den lilla grupp personer som har hälso- och sjukvårdkompetens på min arbetsplats. Båda dessa erfarenheter är säkert av nytta i ett styrelsearbete även inom föreningslivet.
  Jag har också stor vana av att skriva olika typer av texter i olika typer av offentliga sammanhang vilket säkert är en fördel inom ett så offentligt styrelsearbete.
  
  Övriga kandidater
  
  Manne Forsdik, 56 år, Stockholm
  Klubb: Stockholms kk 
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete? Under 70-talet ägnade jag mig åt basket. Jag satt i styrelsen där jag var kassör, ordförande och ledamot. Jag har givetvis spelat basket också, dessutom i två olika föreningar i Göteborg. Under 80-talet och början av 90-talet föll jag återigen för den äventyrliga sporten kanot. Jag är född i före detta Jugoslavien i en stor familj väl känd för sitt kanotintresse. Under de åren som jag tillbringade inom ”kanot-livet” så har jag har varit ytterst verksam med allt från förenings- till förbundsnivå.
  I mitten av 90-talet flyttade jag till Stockholm. Jag kom in i familjelivet, började med golf och så vidare. Men, för några år sedan började mina barn klättra av ren nyfikenhet och det var då jag fick upp ögonen för sporten. Jag ansåg och anser än idag att det är en intressant sport och sedan dess har jag varit engagerad på förenings- likväl på förbundsnivå av olika slag.
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är/har du varit verksam inom? 
  Jag är medlem i Stockholms klätterklubb och är för närvarande kassör i klubben, vilket jag har varit det tre senaste åren. Jag ansvarar också för ungdoms- och tävlingsverksamheten. Jag har som tidigare nämnt barn som klättrar både inomhus och utomhus, och jag har på det sättet fått veta vad som kan utvecklas på ungdomssidan. Sedan får man inte glömma den populära ”Stockholm climbing festival” som jag själv har engagerat mig väldigt mycket i.
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen? 
  Enligt min åsikt är inget område viktigare än det andra, men självklart finns det områden som bör utvecklas mer än andra. Jag tycker själv att det är kul att se nya personer som börjar med klättring och samtidigt följa hur eliten utvecklas.
  
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse? 
  I min vardag jobbar jag som ekonom och driver ett eget bolag. Jag jobbar med uppdrag inom ekonomi på koncernnivå. Jag sitter även i styrelser i ett antal medelstora bolag. Summa summarum så kan man dra slutsatsen att jag har en hel del erfarenhet av att sitta i en styrelse.
  
  Christoffer Berndtsson 25 år, Jönköping
  Klubb: Jönköpings kk
  Har tagit tillbaka sin kandidatur.
  
  Peter Hermansson, 52 år, Halmstad
  Klubb: Bohusläns kk
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av styrelsearbete?
  Ordförande i Halmstad KK i ca sex år
  Ordförande i SKF:s tävlingskommitté i två år
  Ledamot i Förbundsstyrelsen i fyra år.
  Däremellan har jag arbetat med att examinera instruktörer i Göteborg, Norrköping, Luleå. Umeå, Malmö Halmstad.
  
  Vad har du för tidigare erfarenhet av klättring? Vilka olika discipliner är/har du varit verksam inom? 
  De klätterdiscipliner jag utövat mest är sportklättring och bouldering, både i Sverige, Frankrike, Tyskland, Norge och Thailand. Jag har också kört en del trad och gått några isturer. För några år sen gjorde jag ett försök att bestiga Aconcagua. I samband med det och som förberedelse gjordes bland annat några toppturer i Norge och Åre, tillsammans med nuvarande förbundskapten Reino Horak. Tyvärr fick jag stanna i baslägret inför toppbestigningen av Aconcagua på grund av sjukdom, men berget är ju kvar så det är förhoppningsvis ett nära framtida projekt.
  
  Finns det några speciella områden som du brinner extra mycket för inom klättringen? 
  Jag var med och startade upp barn- och ungdomsträningen  i Halmstad KK, där jag var ledare i många år. Jag var även tränare och ledde träning och planering för tävlingsgruppen. Tillsammans med de tävlande reste jag land och rike runt på tävlingar, så de frågorna ligger mig varm om hjärtat. Jag är även med i GIKE (Gruppen för instruktörskurser och -examinationer) som jag tycker är en väldigt viktig del av vårt förbund, för våra medlemmars säkerhet och utveckling.
  Jag brinner nog för det mesta som sker i vårt förbund och jag tycker det är viktigt att vi kan ge våra medlemsklubbar verktyg som gör att deras klättrare och klättring kan bli säkrare, att de ges möjlighet att få klättra där de vill, under det ansvar vi har gentemot vår natur och gentemot de som befinner sig i närheten där vi utövar våra aktiviteter.
  
  Vad gör du i "vanliga livet" förutom att klättra? Har du till exempel några kompetenser från studier eller arbete som gör dig extra lämpad för att sitta i SKF:s styrelse?
  Jag är sedan 21 år tillbaka egen företagare med ekonom utbildning i grunden. Ur SKF:s synvinkel är nog en essentiell merit att jag har erfarenhet av vad ideellt arbete betyder, både i teorin men framförallt i praktiken.
  Något som kan vara av stor vikt för förbundets framtida arbete och verksamhet är att jag har en stor erfarenhet att arbeta i en förbundsstyrelse och de erfarenheter det fört med sig. En relativt ny styrelse med mig som ledamot får en källa i tidigare arbete och arbetsrutiner samt att jag med de erfarenheter jag tar med mig kanske kan förhindra onödiga misstag, tidsödande rutiner och beslutsförfarande mm. Med mig i styrelsen kanske man inte behöver uppfinna hjulet ytterligare en gång.
• Restorp till förbundsmötet
  February 25, 2014
  Nu är det klart att Petter Restorp kommer till förbundsmöteshelgen och berättar om sina erfarenheter från storväggar i Yosemite.
  För att klättra fritt uppför en 1000 meter hög vägg med svårigheter på 9- så krävs det både styrka, erfarenhet och beslutsamhet. Hur förbereder man sig? Vad bör man ha med sig? Och hur tränar man egentligen inför en så lång och svår tur? Petter Restorp kommer att berätta och visa bilder från sin och Stefan Wulfs bestigning av leden El Corazón. Detta sker på lördagkvällen.
  Tidigare på dagen har vi klart med en föreläsning på temat jämställdhet med Ida Östensson från Crossing Boarders.
  Det är dags att se till att du och din klubb är anmälda till förbundsmötet! Senast 3 mars behöver vi anmälan från de som vill ha boende på Bosön genom SKF. SKF står för kostnaden för en representant från varje klubb, men alla som vill är välkomna. Vi behöver dock ha en anmälan innan.
  Mer information om förbundsmöteshelgen i kalendern 
  På dokumentsidan, under "Förbundsmöte 2014" hittar du anmälningsblankett.
   
• Värvell förbundskapten för islandslag
  February 25, 2014
  Peter Värvell, en av landets mest erfarna isklättrare, har fått, och accepterat, en förfrågan från förbundsstyrelsen om att försöka dra igång en landslagsverksamhet för isklättring. Det blir till en början en satsning i liten skala. Förhoppningsvis kan vi väcka intresse för denna – på förbundsnivå – slumrande aktivitet och så får vi se vad det kan leda till på sikt. Vi ställde några korta frågor till Peter för att få veta mer om honom och vad han har för tankar och förhoppningar om ett landslag i isklättring.
  
  Hej Peter, kul att du vill ta dig an uppgiften som förbundskapten för ett eventuellt landslag i isklättring! Först, vem är Peter Värvell? 
  – Jag är en jämte från en mindre ort utanför Östersund, som genom studier tagit mig via Uppsala till Stockholm. Jag hamnade så småningom i ett norskt företag, som är inriktat på säkerhet och certifiering av oljeplattformar, med mycket resor runt i världen. Det måste erkännas att klättringen blivit lidande på grund av mycket jobb, men jag har för avsikt att moderera arbetsmängden med tanke på den här och andra uppgifter.
  Nu är vi ju mitt uppe i vintersäsongen, så vi kanske inte ska ha så höga förväntningar på att det ska hända saker under 2014, men vad tror och hoppas du på inför nästa säsong och kanske på lite längre sikt?– Jag hoppas och tror att vi får till en nationell tävlingscirkel på, till att börja med tre orter; Åre, Östersund och Stockholm. Sporten, som är liten och i Sverige t o m i sin vagga, måste synliggöras och tävlingar är en bra väg att gå för att få det till stånd. Östersund med Mårten Ellingson, och Åre med Robert Åström har visat intresse för en tävlingscirkel. Men får vi åtminstone till ett SM till nästa år är vi på god väg.
  
  Har du någon koll på den internationella nivån inom isklättring idag? Vilka är det som dominerar och hur svårt är det att slå sig in i världstoppen tror du?– Jag tror att allt är möjligt om vi börjar i rätt ände och gör det här på rätt sätt. Jag hoppas vi får in så många som möjligt som samarbetar kring målet att få fram ungdomar som går bra internationellt på juniornivå och sen vidare på seniornivå. Jag tror trots begränsad ekonomi att vi ändå kan komma långt. UIAA är intresserade av att stötta oss och ryssarna vill samarbeta. Vilken junior säger nej till träningsläger i i Ryssland? Jag är beredd att kavla upp ärmarna där det behövs, även om jag ser min roll till en början som koordinerande. Målet är en svensk junior på pallen inom fem år och en senior på pallen inom tio år. Se bara på Magnus Midtbø – allt är möjligt! 
  
  Har du några konkreta namn på klättrare som du tror skulle kunna vara intresserade och intressanta för att representera Sverige internationellt inom isklättring?– Jag har en klättrare som i nuet är aktuell för landslaget, och det är Olov Isaksson som redan tävlar i Världscupen, som med sina kontakter internationellt blir en viktig kugge och min högra hand i hela den här processen. Två andra klättrare jag hoppas på för seniorlandslaget tillsammans med Olov är Erik Grandelius och Geir Söderin. Jag har emellertid inte hunnit prata med dem än. Det finns helt säkert flera andra aspiranter som jag inte är medveten om ännu.
  Vad har du för erfarenheter inom klättring generellt och isklättring speciellt? Du har väl gjort en hel del spännande nyturer om jag inte är helt fel ute? Berätta!
  – Min första riktiga isklättertur var Klövsjö 1996. Där såg jag Mats Holmgren leda högra delen av högra fallet, och tyckte det såg spännande ut. Jag frågade om det var någon i gänget som var villig att göra ett försök. Med tvekan hängde en av grabbarna på och så bar det i väg med slalompjäxor, hockeyhjälm och alldeles för slöa lånade ryska skruvar. De följande åren blev det ett gäng intressanta turer i Norge och Alperna med Tomas Kempe. Tomas hållning var att svårighetsgraden skulle ökas varje gång det bar i väg.
  
  Peter har sedan dess varit med om en del spännande turer på is, Lipton och Juvsøyla i Rjukan, Vettisfossen i Laerdal, Hydnefossen, i Hemsedal och Nuit Blanche i Chamonix för att nämna några. Tillsammans med Markuz Lindgren klättrade han också ”Kvadrupeln”, det vill säga Lipton, Juvsøyla, Haugsfossen ochSabotørfossen på under 12 timmar 2005. Nyturen Reunion i Hemsedal 2001 beskriver Peter som det svåraste och mentalt mest krävande projekt som han och Tomas Kempe gav sig på, en tur som fortfarande är orepeterad.
  – Det hela började med två replängder på klippa med allt färre säkringsmöjligheter ju längre upp vi kom. Till slut blev det en stand som kunde avlägsnas med handkraft. Tomas blev hängande med fötterna dinglande fritt i ett tak två gånger innan han kunde klämma sig in mellan några istappar, totalt sönderpumpad. Sen lyckades jag tappa ena stegjärnet när vi väl kommit oss upp på ”säker mark”, det vill säga på själva isen. Vi tappade också en av skruvarna så vi hade sex kvar och jag kunde inte leda med ett stegjärn, så Tomas fick ta hela ansvaret på den här sträckan. Han gick fulla replängder på de två skruvar som återstod efter standplatserna. Till slut tog tröttheten överhanden och vi somnade på varsin stand en bit under toppen. Vi vaknade av att solen gick upp över Hemsedalsfjällen några timmar senare, med förfrusna tår och fingrar. Utan vätska och energi tog klättringen 22 timmar.
  
  Peter var också – tillsammans med sin radarpartner Tomas Kempe – drivkraften bakom världscuptävlingen i isklättring som arrangerades i Åre 2000. Sen har han tävlat en del själv också. 1999 tog han silver i speed-klassen vid det inofficiella världsmästerskapet i Courchevel (och blev tolva i Lead). Tävlingen i Courchevel ledde till att Peter blev övertalad av det ryska klätterförbundets president att ställa upp i världscupavslutningen i Kirov, Ryssland, samma år.
  – Det var en annan värld. Vi tränade på frysta vattentorn runt Kirov och ryssarna kom springandes med vodka, ”You need timeout drink”, så fort man kommit ner från en tur på tornen, vilket man fick avböja vänligt men bestämt. Sen under själva tävlingen hade massor av folk slutit upp, en siffra som nämndes var 10 000 personer. Det var lite speciellt: de buade så det dånade när italienaren före mig skulle starta, vilket jag också förväntade mig att få en släng av, men de applåderade och skrek ”rabota, rabota, rabota” och lyfte mig till en silvermedalj i speed, en halv sekund från snabbaste ryss. Jag tror aldrig att jag kommer att uppleva något liknande. Publiken krävde till och med att den ryss som vann skulle lämna över sitt pris till mig. Surrealistiskt. Jag tror det finns en identifikation mellan länderna i norr. I svårighet landade jag på en 14:e plats.
  
  Vad skulle du vilja hälsa till de svenska klättrare som är intresserade av att ingå i ett isklätterlandslag?
  – Alla som är intresserade, både juniorer och seniorer, både tjejer och killar, är välkomna att höra av sig till mig via kansliet. Det skall sättas ihop en preliminär landslagsgrupp för seniorer och en för juniorer; en process som jag önskar fullföra under hösten 2014.
• Sökes: Barn- och ungdomskonsulent till kansliet
  February 25, 2014
  Sökes NU:  Barn- och ungdomskonsulent till kansliet i Stockholm
  Projektanställning under 2014
  Vill du vara med om att bygga upp och utveckla Svenska Klätterförbundets barn- och ungdomsverksamhet?
  Under 2014 gör Klätterförbundet en stor satsning på barn- och ungdomsverksamheten, vilket också innebär att vi har möjlighet att ha en projektanställning med fokus på detta.
  För att få till en bra verksamhet behöver vi börja från grunden. Vi behöver ta reda på fakta av hur det ser ut idag och utifrån det ta fram basmaterial för att förenkla arbete med barn och unga i klubbarna. Vi behöver också erbjuda klubbarna kompetenshöjande aktiviteter och utifrån det öka utbudet av barn- och ungdomsverksamheter.
  Sista ansökningsdag 2 mars 2014
  Huvudsakliga arbetsuppgifter
  

  • Samarbeta med barn- och ungdomskommittén och delta på dess möten
  • Kontakter med klubbar
  • Inhämta och sammanställa fakta för trycksaksproduktion
  • Planering och utförande av arrangemang
  • Skapa debatt och samarbete kring barn- och ungdoms frågor
  • Jobba med barn- och ungdoms frågors närvaro i sociala medier
  • Administrera, marknadsföra, kommunicera barn- och ungdoms frågor
  • Löpande rutinärenden på kansliet

  Vi söker dig som kan jobba självständigt, är en god kommunikatör och en effektiv och organiserad administratör. Erfarenhet av MS Office-sviten är en förutsättning. Du har erfarenhet från föreningsarbete, vi tror också att du har erfarenheter från barn- och ungdomsarbete inom klättringen. Om du har kunskaper i idrottens organisation och administration är det en stor merit.
  Tjänsten är en projektanställning med början 1 april 2014 till och med året ut, men kan komma att förlängas. Tjänstgöringsgraden är deltid. Exakt vilken omfattning görs efter överenskommelse, men den beräknas till 50–70%.
  Tjänsten är placerad på kansliet i Stockholm.
  Resor, kvälls- och helgarbete kan förekomma.
  Skicka din ansökan senast 2 mars till karin.persson@klatterforbundet.se.
  Bifoga ditt CV och ett personligt brev.
  Frågor besvaras av kansliet på 08-699 65 2008-699 65 20 
• Sänkta avgifter för Everest 2015
  February 20, 2014
  UIAA skriver att den nepalesiska regeringen har meddelat att man sänker avgiften för att klättra Mount Everest från och med 2015. Motivet är att få dit fler klättrare, men också att göra det enklare och billigare för små team att bestiga berget. Samtidigt höjs oroade röster för att ett ökat antal klättrare kan ha negativ inverkan på miljön på och kring Everest.
  Idag betalar en enskild klättrare 25 000 USD i avgift. Men större grupper får rabatt, där en grupp om sju klättrare betalar 70 000 USD.
  – Rabatten uppmuntrar klättrare att teama upp med varandra även om deras erfarenhet är väldigt olika och de knappt känner varandra. Nu kommer vi att ha ett fast pris per klättrare, oavsett gruppens storlek, säger Madhusudan Barlukoti, chef på Nepals Department of Mountains.
  De höga priserna för att bestiga Everest har fått kritik för att endast ge möjlighet för de rika att bestiga berget. Samtidigt är miljöorganisationer oroliga för att ett ökat antal klättrare på berget kan få negativa konsekvenser för miljön på och kring Everest.
  Den kända alpinisten Reinhold Messner (han var bl a den förste som besteg Everest utan syrgas) har föreslagit att man ska stänga Everest helt under några år för att låta berget återhämta sig, men det förslaget har inte accepterats av Nepals regering.
  – Vi planerar att jobba hårdare för att se till att klättrarna tar med sig all utrustning och skräp från berget, säger en representant från Nepals regering.
  Källa: UIAA, läs hela nyheten
  
• Alpint ungdomsläger Kebnekaise
  February 20, 2014
  Nu har datum för årets alpina ungdomsläger i Kebnekaise blivit klart. 28 juli till 3 augusti har du som är mellan 16 och 22 år möjlighet att lära dig mer om alpin klättring tillsammans med en erfaren bergsguide.
  Priset för lägret är kraftigt subventionerat, deltagaravgiften är endast 1 000:- inkl mat och boende (resa tillkommer).
  Mer information och anmälningsformulär hittar du i kalendern.
   
• Svenskar i nedbantat EM
  February 19, 2014
  Anders Burman, förbundskapten för det skidalpina landslaget, summerar årets EM som gick i Andorra:
  Ett nedkortat EM i skidalpinism i Andorra är över. I år blev det bara två tävlingar, Vertikal och Individuella, och det var enligt plan. Tidigare år har man kört fullskaliga mästerskap och således även kört sprint, lagtävling och stafett, men så blev det alltså inte i år. Funderar på om det är en trend eller bara en enstaka avvikelse. VM 2015 i Verbier ska enligt plan vara ett fullskaligt VM.
  
  Foto: Anders Burman
  Andorra har på de internationella mästerskap jag besökt, det här var det femte, haft en stor trupp på plats, så sporten är nog så stor som den kan vara i ett litet land. Arrangörsmässigt brukar de leverera hög kvalitet och gjorde så även i år, även om de som varit här förr inte var helt imponerade. Kanske har de blivit bortskämda. Vädermässigt var det ok första tävlingsdagen, varmt och halvklart. Andra tävlingsdagen var det snöfall, dimma, varmt och lite vind. Det mesta av tävlingsbanan låg på mellan 2 000 och 2 500 meter och i Sverige hade man nog kortat ner banan eller kört en mer varvliknande bana. Men inte här – här stoppas man inte av dålig sikt och snöfall.
  
  Vårt största medaljhopp, Emelie Forsberg, valde att inte åka EM. Hon och sportens största fixstjärna, Kilian Jornet, var inte med. Annars var de flesta av de största namnen på plats, även om alla inte levererade som de brukade. Mest imponerande var fransyskan Laetitia Roux som ser i princip oslagbar ut. Det är hon förstås inte, men hon imponerar. På herrsidan fortsatte Italien att visa samma goda form de visat under hela vintern. Jag frågade en av de italienska coacherna om deras hemlighet. Han svarade:
  – Vi har inga hemligheter, vi har bara slutat stressa.
  Jag är inte helt på det klara med vad det betyder.
  
  Josefina Wikberg var placeringsmässigt bäst i den svenska truppen med en 14:e plats i det individuella loppet. En placering som smakade mer. Några små misstag längs banan kostade fart och i de här sammanhangen kostar misstag mer än på hemmaplan. Att nå en 14:e plats på ett EM är riktigt bra och Josefina har visat den kapaciteten tidigare också. I Vertikalen kom hon 15:e.
  Martina Höök gjorde comeback på den internationella scenen med att bli 22:a i individuella loppet och 18:e i vertikalen.
  
  Foto: Anders Burman
  
  André Jonsson, obesegrad på hemmaplan denna säsong, har till och från problem med luftrören. Att han åkte ner var en liten chansning rent prestationsmässigt. Den chansningen höll inte. Han startade inte i vertikalen och bröt det individuella loppet, men fungerade bra som stöd åt övriga åkare och speciellt då åt vår debutant; junioren Axel Jonsson. Axel hade aldrig varit nere i miljöer som Pyreneerna och absolut inte tävlat på över 2 000 meter. Duvedsgrabben Axel går fjärde året på Järpens Skidgymnasium och har således längdåkningsbakgrund. Landslagsdebuten slutade med plats 17 i Individuella loppet och plats 19 i Vertikalen. Vi tog en pratstund på flyget hem:
  
  Hur var det här då? 
  – Det var intressant, speciellt att få känna på det här med höjden och kul att se andra i samma ålder, se hur duktiga de är. Det jag la märke till när jag gick bakom åkarna var att de hade sån hög frekvens. Sen att dom klarar av att hålla fart, trots höjden.
  
  Största upplevelsen? 
  – Att få se bergen. Det skiljer så otroligt jämfört med hemifrån (Jämtlandsfjällen). Banorna är betydligt brantare, både upp och ner, här jämfört med de svenska banorna.
  
  Vad tar du med dig från Andorra?
  – Vetskapen och känslan av hur kroppen reagerar på höjd. Kroppen svarar inte alls på samma sätt. Drar du på dig på mjölksyra så blir du inte blir inte av med den under loppet, så det gäller att hitta rätt utgångsfart. Otroligt bra att själv få uppleva detta och inte bara läsa eller höra talas om det. Sen gäller det att vara noga med materialet, att hudarna glider lätt och att man kan spara kraft på enkla grejer som byten och åkteknik. Det krävs helt enkelt mer av allt när man ska tävla på internationell nivå.
  
  Har EM inspirerat eller avskräckt dig inför fortsatt satsning? 
  – Absolut inspirerat, jag fick ju se hur bra grabbarna är. Det blir till att träna hårdare i sommar för att kunna trycka dit nån fler nästa säsong.
  
  Det här med att du kombinerar längdåkning med skidalpinism, hur funkar det?
  – Skidalpint och längd är bra komplement, det passar bra ihop. Det är grennära sporter. Största skillnad är de längre arbetsperioderna i skidalpint. Du har inte samma kombination av stak- och utförspartier som du har i längd. I skidalpinism är det bara att mata på, det blir mer återhämtning i längd. Visst kan du få hyfsad återhämtning i skidalpinism utför när det gäller flåset, men utförsåkningen kräver mer och du får klart mer mjölksyra än i längd där du i princip bara kan vila.
  
  Hur ser resten av din säsong ut nu?
  – Först blir det JSM i längd i Lycksele vecka 10, så det blir fokus på det nu när jag kommer hem. Sen blir det skidalpina A1-pass för att få byta miljö från längdspåren, några Svenska Cupen-tävlingar och Årefjällsloppet i längd, sen blir det 50/50 satsning på längd och skidalpinism med Fjellpuls cup, kanske någon tävlingi Norge och så Fjällmaraton Vinter från Trillevallen till Åre.
  
  Anders Burman
• Inspirera andra – bilder efterlyses!
  February 13, 2014
  Klätterförbundet jobbar på en ny hemsida och nu söker vi hjälp från er medlemmar. Vill du smycka nya hemsidan med någon eller några av dina bilder och inspirera andra klättrare? Klart du vill! Och du kan vinna fina priser på köpet!
  
  Foto: Jonas Paulsson
  Vi behöver bilder från alla typer av klättring för att illustrera hela spektrat av svensk klättring och högfjällssport. Så kom igen nu, ta en stund och gå igenom ditt digitala arkiv och skicka in bilder till oss. Här följer en lista med exempel på vad vi söker bilder till:
  

  • Kilsäkrad klättring klippa
  • Sportklättring klippa
  • Bouldering utomhus
  • Alpin klättring sommar
  • Alpin klättring vinter
  • Big Wall-klättring
  • Skidalpinism
  • Tävlingsklättring
  • Tävling skidalpinism
  • Sportklättring inomhus
  • Bouldering inomhus
  • Klätterträning (t ex campus eller fingerbräda)
  • Klätterprylar
  • Klätterkurser
  • Klätterläger
  • Bilder på berg, sommar som vinter
  • Närbilder på händer, fötter och utrustning är också av intresse
  • Andra bilder som illustrerar glädjen och lusten till klättring och högfjällssport. Var kreativ!

  Och kom ihåg, vi vill ha bilder på både killar och tjejer, unga som gamla.
  Alla som skickar in bilder är med i vår tävling där vi lottar ut följande:
  

  • 1 par klätterskor Five Ten Anasazi Lace up – The Pink!
  • Ett antal HMS-karbiner Strike Slider FG från Edelrid
  • Kritpåsar från Edelrid
  • Ett antal kepsar Bird Cap från Arc'teryx
  • Accessfondens underställströja från Arc’teryx
  • Accessfondens mössa från Mountain Equipment
  • Klätterkalendern 2014 från Accessfonden/Addnature
  • Stora boken om klättring av Nils Ragnar Gustavsson
  • Boken Svensk klättring – pionjärerna av Ewa Hellström-Boström
  • Boken Klättring och firning från Försvarsmakten

  
  Skicka dina bilder till kansliet@klatterforbundet.se senast 30 mars
  (om du vill vara med i utlottningen alltså, vi tar givetvis mer än gärna emot bilder kontinuerligt även efter 30 mars).
  Skriv ”Bilder hemsidan” i ämnesraden och ange dina kontaktuppgifter i mailet. Det går bra att skicka flera bilder i en zipfil. Bilderna ska vara i jpg-format och storleken ska vara minst 1500 pixlar på bredden.
  
  Villkor: Svenska Klätterförbundet är en ideell, icke-kommersiell organisation och har inte möjlighet att betala för bildmaterialet. Bilderna du skickar måste vara dina egna, det vill säga att du har upphovsrätten till dem. Vi förutsätter att det är du som skickar in bilderna som är fotograf.
  Vi förbehåller oss rätten att kunna använda bilderna i den tryckta tidningen Bergsport samt i andra förbundssammanhang, om behovet skulle uppstå. SKF har endast dispositionsrätt till bilderna och har inte rätt att hantera bilderna på andra sätt än som angetts utan ditt medgivande. Vi kommer till exempel aldrig att upplåta bildmaterialet för publicering i andra medier.
• Vill du åka till Iran eller Italien? Sök nu!
  February 12, 2014
  I höst arrangeras två internationella klätterträffar, en i Valle dell'Orco i Italien 14-21 september och en i Bisotun i Iran 18-25 oktober . Nu har du chansen att representera SKF på någon av dessa träffar, en unik möjlighet att uppleva nya klätterområden och lära känna klättrare från andra länder.
  Till träffen i Italien har Svenska Klätterförbundet två platser till förfogande, träffen i Iran är öppen för alla, men SKF kommer att ge ekonomiskt stöd till två utvalda representanter för Sverige.
  Vi har än så länge inte fått all information om träffarna, men du kan redan nu göra din ansökan.
  Sista ansökningsdag för båda träffarna är 31 mars.
  Mer information om träffen i Valle dell'Orco, Italieni kalendern
  Mer information om träffen i Bisotun, Iran i kalendern
  Om du har några frågor så kan du höra av dig till kansliet via 08-699 65 21 eller kansliet@klatterforbundet.se
  
  Bisotun, Iran.
  
• SKF efterlyser kommunikatörer till ny kommitté
  February 10, 2014
  Sökes: Ordförande och ledamöter till nya Media- och kommunikationskommitténSvenska Klätterförbundes styrelse har fattat ett beslut om att försöka starta upp en marknads- och kommunikationskommitté. Vi söker nu dig som tycker om att arbeta med marknad och kommunikation och vill hjälpa till att utveckla svensk klättring och Svenska Klätterförbundet.
  Marknads- och kommunikationskommittén ska arbeta tillsammans med kansliet, redaktörer för Bergsport samt vår styrelse och våra kommittéer för att förstärka, förbättra och tydliggöra SKF:s kommunikation. Har du erfarenheter från marknads- och/eller kommunikationsarbete så är det givietvis ett stort plus men vi välkomnar alla som brinner för dessa frågor att höra av sig. Här finns mycket spännande och kul att göra!
  Uppdraget i Marknads- och kommunikationskommittén är ideellt.
  Informationen om uppdraget ligger också här, där du dessutom hittar information om andra poster inom förbundet som väntar på engagerade funktionärer.
  Du som är intresserad, ta kontakt med kansliet.
   
• Nordic Youth Camp på Bornholm
  February 10, 2014
  Danmarks Klätterförbund bjuder in till Nordic Youth Camp 2014. I år äger lägret rum 7-13 juli på ön Bornholm. Lägret riktar sig till dig som är 12-18 år.
  Ur inbjudan:
  Bornholm, the Danish granite gem in the Baltic Sea provides the framework for NYC 2014. The Basecamp is located in Allinge, a village in the northwest corner of the island. Our stay will be in a big sportshall with modern facilities, it is named “Nordlandshallen”
  Nearby whitin a walking distance is a huge granite quarrie, named “Moseløkke”. It contains about 100 bolted climbing routes in many varieties and in all grades. We will spend a lot of hours in this quarry climbing routes. There will also be a lot of bouldering going on at “Hammerknuden”; a beautyfull nature area along the shore. You must expect a lot of obligated social activities suchs as games and teamwork every day of the camp.
  The international star climber Robbie Phillips will give lectures, and be the coach and motivator at various workshops about climbing technique. Maybe there will also be some danish star climbers.
  The target group is junior climbers from all Nordic countries aged 12 - 18 years old.
  Mer information och anmälningsformulär i kalendern
• Isaksson från Skottland till Sotji
  February 9, 2014
  Olov Isaksson från Stockholms klätterklubb representerade nyligen SKF på den skotska vinterklätterträffen, tillsammans med Gustav Mellgren från Göteborg. Olov har också tävlat i Världscupen nyligen och nu är han på väg till Sotji för uppvisningstävling. Vi fick möjlighet att ställa några snabba frågor till Olov innan avfärd till Ryssland.
  Hej Olov, du är nyss hemkommen från BMC:s internationella vinterträff i Skottland. Vad kan du berätta därifrån?
  – Jag trodde att jag skulle gilla skottsk vinterklättring men det var roligare än jag någonsin hade kunna föreställa mig. Jag var där som svensk representant tillsammans med Gustav Mellgren.
  Skottarna brukar säga ”stora äventyr på små berg” och det stämmer väl. Klättringen är jätterolig och varierad (klippa, is, snö, mossa) samtidigt som etiken (ground up och inga bultar) och förhållandena (is-/snötäckt klippa samt ofta storm och whiteout) gör det hela till en ordentlig utmaning. Jag har redan bokat en tur tillbaka i slutet av februari med flickvännen.
  
  Olov Isaksson under tredjebestigningen av Slenderhead, grad VIII, 8 vid den skotska vinterklätterträffen. Foto: Ian Parnell
  Du har också varit med på en världscup-tävling i isklättring i Saas-Fee nyligen, hur gick det där?
  – Sämre än väntat tyvärr. Jag hade hoppats pà en semi-finalplats (top 18). Det var inte så långt bort i klättermeter men jag blev bara 41 utav 63 tävlande. 
  
  Vad är dina intryck från tävlingen?
  – Det var tredje gången som jag var med i Saas-Fee och det är alltid lika roligt. Man träffar klättare från hela världen och det är jättebra stämning. Jag var skeptisk första gången men återvänder nu varje år. Kan varmt rekommenderas! Ungdoms-VM går av stapeln i Frankrike till helgen men utan svenska deltagare. Jag tror att en talangfull ung sportklättrare (och det finns det många i Sverige) skulle ha god medaljchans med lite specifik träning.
  Höjdpunkten i Saas-Fee var att min ryska rumskompis Nikolay oväntat kom på 4:e plats. Han hade inte kunnat resa till Ryssland för att kvalificera sig men lyckades skaffa sig ett Azerbajdzjanskt pass.
  
  Tittar man i resultatlistan från tävlingen så ser man att den domineras av asiater och klättrare från östra Europa och Ryssland.
  – Ja, Korea, Ryssland och Ukraina brukar alltid dominera. Det finns många där som satsar mer eller mindre heltid på isklättringstävlingar  större delen av året. Markus Bendler som är flerfaldig världsmästare och klättar 9a slutade förra året fast han känner sig starkare än någonsin. Han kände inte längre att han hade chans att vinna.
  
  Kommer du att ställa upp i fler Världscuptävlingar under vintern?
  – Jag hade gärna velat göra 1-2 tävlingar till men jag skadade handleden i mitten av november. Jag kan fortfarande klättra men måste vara försiktig (inga figure of fours). Jag ställde bara upp i Saas-Fee eftersom jag visste att det brukar vara snarare teknisk än fysisk klättring där.
  
  Och så hör vi att du ska vara med i Sotji, där isklättring tydligen är en uppvisningsgren. Berätta!
  – Eftersom isklättring inte är en olympisk sport så får vi inte ha en Världscuptävling i Sotji. Istället ska vi ”uppvisningsklättra” och informera besökarna om isklättring. Vi har inte fått speciellt mycket information och jag vet egentligen inte så mycket mer om upplägget. Jag får återkomma efteråt. Det ska hursomhelst bli väldigt spännande.
  Du kommer att kunna läsa mer om vinterträffen i Skottland i ett kommande nummer av Bergsport.
• Sverigecupen Lead 5 april
  February 9, 2014
  Eskilstuna kk arrangerar årets första deltävling i Sverigecupen i Lead 5 april. Precis som i Bouldercupen är den äldsta klassen öppen för både de äldsta juniorerna och seniorer, det vill säga klassen är gemensam för de som är födda -96 eller tidigare.
  Mer information i kalendern
• Sökes: vikarie till kansliet i Stockholm
  February 3, 2014
  Sökes NU: Idrottskonsulent till kansliet i Stockholm
  Vikariat 
  
  Vill du arbeta i en central roll inom svensk klättring?
  Svenska klätterförbundet söker en idrottskonsulent med tjänstgöring på kansliet i Stockholm. Tjänsten tillträds i slutet av mars och är ett vikariat på sex månader, med möjlighet till förlängning. Tjänstgöringsgraden är deltid. Exakt vilken omfattning görs efter överenskommelse, men den beräknas till 50–80%. Kvälls- och helgarbete kan förekomma i viss utsträckning.
  Sista ansökningsdag: 16 februari 2014.
  Huvudsakliga arbetsuppgifter
  
  Kommunikation
  - Uppdatering av förbundets hemsida
  - Förse tidningen Bergsport med förbundsinformation
  - Trycksaksproduktion
  - Jobba med SKF:s närvaro i sociala medier
  - Vårda och föra ut SKF:s grafiska profil internt och externt
  Marknadsföring
  - Delta i förhandlingar kring samarbeten
  - Få ut SKF:s budskap internt och externt
  Kommittéarbete
  Bistå våra kommittéer i deras arbete, idag med ett extra fokus på accessarbete och Accesskommittén
  Administration
  - Idrottslyftet (handläggning, uppföljning, rapportering, strategiska satsningar)
  - Svara på frågor via telefon och mail (till klubbar, kommittéer och externt)
  - Försäljning från kansliet
  
  Vi söker dig som är en god kommunikatör och en effektiv och organiserad administratör. Du har erfarenhet från föreningsarbete, allra helst med insyn i klättersverige, det vill säga vi tror att du är klättrare själv, med erfarenhet från olika discipliner. Om du har kunskaper i idrottens organisation och administration så är det ett plus. Vi tror också att du har kunskaper om allemansrätt och friluftsliv och ser gärna att du har viss erfarenhet från accessarbete. Du är självgående, kreativ, initiativrik och tycker om att jobba med människor.
  Vi förutsätter att du har baskunskaper i Office-paketet och Adobes designprogram (Illustrator, Indesign och Photoshop). Kunskaper i Wordpress som publiceringsverktyg för webben värdesätter vi också.
  Skicka din ansökan senast 16 februari till kansliet@klatterforbundet.se.
  Bifoga ditt CV och ett personligt brev.
  Frågor besvaras av kansliet på 08-699 65 20/21
• Kompendier om höghöjdsmedicin
  February 2, 2014
  Vill du veta mer om höghöjdsmedicin? SKF:s medicinska kommitté presenterar tre kompendier för dig som är intresserad av höghöjdsmedicin. Kompendierna är författade av Carl Carlbom, Martin Joelsson och Johan Holmgren.
  Kompendierna hittar du under Klättring/Medcinska kommittén/Höghöjdsmedicin
  
   
• Instruktörsseminarium Sthlm 26-27 april
  February 2, 2014
  Datumet för nästa instruktörsseminarium är spikat: skriv in 26-27 april i kalendern redan nu. Vi återkommer med mer information om seminariet lite längre fram, med detaljer kring anmälan, boende och program mm.
  Seminariet ligger ute i kalendern och det är där vi lägger in uppdateringarna sedan.
  Ansvarig för arrangemanget är Stefan Lindblom.
• Nordin och Vikberg mästare i skidalpinism
  February 2, 2014
  Patrik Nordin och Josefina Vikberg, från Östersunds kk respektive Fjällframfart, tog i helgen guld i seniorklasserna vid skidalpina SM individuell start i Åre. Tävlingen lockade totalt 50 deltagare.
  Tävlingsledare Mikael Lärka säger till skidalpinism.se:
  – Jag tycker att årets upplaga av Vaeride gick väldigt bra trots det dåliga vädret. Och kortningen av banan var ett bra beslut av Viktor Gydemo (banchef red:s anm.) då vädret över Mullfjället hade varit alltför hårt med byvindar över 15 ms i rakt östlig riktning. Avslutningen på banan var riktigt lyckad och gjorde så att publiken kunde få en bra överblick av de tävlande och se de olika momenten vid växlingszonerna.
  Vi hoppas kunna återkomma med fullständiga resultat under måndagen eller tisdagen. Under tiden kan du läsa förbundskapten Anders Burmans rapport från tävlingen.
• Sverigecupen Boulder - 2014-02-01 - resultat
  February 1, 2014
  Årets första Sverigecup i Boulder, som genomfördes i Västervik, är avgjord.

   

  Vinnare i de olika klasserna blev:

   

  • Jun/Sen -96: Stella Plantin, Jonas Nyström
  • Jun 97-98: Norea Marceau, Hannes Puman
  • Jun 99-00: Freja Duncan, Ymer Alber
  • Jun 01-02: Ella Kallas, Olof Morsing
  • Jun 03-: Sofie Asterling, Dennis Yakubenko

  De kompletta resultaten hittar ni Här!
• Ny starttid för kids-klasser i helgen
  January 29, 2014
  Det höga antalet anmälda deltagare till Bouldercupen i helgen har gjort att arrangören Västerviks kk har utökat klättertiden för kidsklasserna. Ny starttid för dessa är 9:00 och med klättring till 11:00.
• Årsmärken på toppreps- och ledkort från 2014
  January 28, 2014
  På initiativ av Klätterverket i Stockholm så går utvecklingen med led- och topprepskorten vidare. Klätterverket har tagit fram årsmärken som sätts på korten så att det blir lättare att försäkra sig om att besökarna underhåller sina kunskaper genom regelbunden klättring.
  – Systemet med toppreps- och ledkort är hittills ett väl fungerande system, men vi har på senare år upptäckt en brist i detta. Problemet uppstår när klättrare inte upprätthåller sina kunskaper genom regelbunden träning. Vi träffar regelbundet klättrare som har glömt bort vad de en gång lärde sig, säger Trevor Cooper-Williams från Klätterverket.
  
  Foto: Jonas Paulsson
  
  På Klätterverket i Stockholm kommer man med anledning av detta att årsmärka korten från och med 2014 och enligt vad vi på SKF vet så kommer även flera av de övriga kommersiella gymen, och förhoppningsvis även klubbar och enskilda instruktörer, att anamma detta system.
  Vad innebär då systemet med årsmärken?
  Det innebär att när någon klättrar under 2014, oavsett när på året, får de ett blått klistermärke med ”2014” att sätta på toppreps- eller ledkortet. Under 2015 får de sedan ett nytt märke i en annan färg. Om man sedan under 2015 ser någon med toppreps- eller ledkort utan 2014 års märke så betyder det att personen sannolikt inte har klättrat på minst ett år.
  
  Trevor fortsätter:
  – Vi på Klätterverket kommer då föreslå antingen en uppdateringskurs, alternativt en ny uppklättring för kunden. Vi kan inte kräva att andra aktörer gör detsamma, men vi vet att denna lilla insats kommer att öka säkerheten med tiden.
  Under 2014 kan klubbar, hallar och instruktörer beställa årsmärken gratis från Klätterverket. Toppreps- och ledkort beställer man dock som vanligt från förbundets kansli och vi kommer att skicka med årsmärken på de kortbeställningar som görs från kansliet.
  Från Svenska Klätterförbundet kan man dessutom, antingen som individuell medlem, klubb eller kommersiell aktör, beställa kompendiet Topprepsklättring inomhus som kan hjälpa klättrare att uppdatera och underhålla sina kunskaper om man inte klättrat på länge.
  
  Men, kanske en del undrar, vi är en liten klubb där alla känner alla. Behöver vi verkligen införa detta? Nej, det är givetvis inget krav, men för de medlemmar som rör sig mellan olika hallar i landet är det ju bra om man under 2014 kan få sitt märke även från lokalklubben. Se det som en service.
  
  Klätterverket, tillsammans med flera andra hallar och klubbar, samt Svenska Klätterförbundet tror på idén och är övertygade om att systemet kommer att hjälpa oss att undvika potentiella olyckor i framtiden.
• Nytt program och startlista för Bouldercupen
  January 28, 2014
  Programmet och övrig information om helgens tävling i Bouldercupen i Västervik har uppdaterats. Vi kan dessutom presentera en preliminär startlista inför tävlingen, med starttider för de olika klasserna.
  Dokumenten finns också i kalendern
   Inbjudan Sverigecupen Bouldering_Västervik_140201
   Preliminär startlista
  
• Fortsatt klätterstopp på Träleberg
  January 28, 2014
  Det har på senare tid diskuterats en del kring det frivilliga klätterstoppet på Träleberg i Bohuslän.
  Bohusläns klätterklubbs styrelse och accesskommitté har under den här och förra veckan haft en dialog med Länsstyrelsen i Västra Götalands län i frågan. Dialogen har resulterat i att BKK beslutat om ett fortsatt klätterstopp på berget fram till och med 15 juli. Klätterstoppet är en överenskommelse för att skydda det störningskänsliga djurlivet.
  
  Jonatan Rask, ordförande i Bohusläns kk, skriver i ett klargörande på klubbens hemsida:
  – Målet med klubbens accessarbete är att arbeta långsiktigt och skapa en hållbar klätterkultur i Bohuslän. Grundtanken är att alltid ta hänsyn till djur och natur, och att skapa bra relationer till markägare, grannar och andra intressegrupper.
     En del av detta arbete görs genom att införa klätterstopp. Stoppen införs oftast under begränsade perioder vid ett fåtal av Bohusläns alla klippor. I vissa fall är vi ålagda att avhålla oss från klättring, eftersom vi annars skulle riskera att strida mot miljöbalken och EU-lagstiftning. I andra fall är stoppen införda i förebyggande syfte.
  
  Svenska Klätterförbundets Accesskommitté följt diskussionerna och haft dialog med både Bohusläns kk och Länsstyrelsen.
  – Vi tycker att beslutet om ett fortsatt klätterstopp till och med 15 juli känns som en rimlig lösning, tills vi har information som indikerar något annat. Vi har ett stort förtroende för Bohusläns klätterklubb i den här typen av frågor. De är en av de klubbar i landet som arbetat hårdast och mest kontinuerligt med access genom åren och också lyckats väl med detta, vilket vi har flera klara bevis på. Vi som klättrare kan och bör vara glada över klubbens ideella engagemang för att säkra klättring i Bohuslän. Klubben har skaffat sig stor kunskap och byggt upp ett stort förtroendekapital hos myndigheter, andra organisationer samt boende i regionen, vilket dialogen med Länsstyrelsen är ytterligare ett bevis på, säger Anders Wester, ordförande i SKF:s Accesskommitté.
  
  Accessdatabasens uppgifter om Träleberget har uppdaterats och vi uppmanar alla klättrare att respektera klätterstoppet, som alltså sträcker sig till och med 15 juli.
• Snart fullt på Bouldercupen i helgen
  January 27, 2014
  Jim Wasmuth, ansvarig för helgens tävling i Bouldercupen i Västervik, meddelar att startfältet snart nått sitt maxantal. I skrivande stund (tisdag eftermiddag) är antalet anmälda cirka 70 stycken. Anmälningstiden går ut imorgon, onsdag, kl 12:00. Om max antal deltagare nås innan dess så kan det bli så att arrangören blir tvungen att sätta några deltagare på väntelista.
  Bouldercupen 2014 är, som vi skrivit om tidigare, öppen för såväl juniorer som seniorer.
  Inbjudan till helgens tävling
• Fler deadlines på fredag
  January 27, 2014
  31 januari – nu på fredag! – är ett viktigt datum. Det är, som nämnts tidigare, sista dagen för att inkomma med motioner till förbundsmötet. Det är också sista dagen för att komma in med förslag på kandidater till förbundsstyrelsen.
  Inte nog med det: 31 januari är också sista dag för vårens ansökningar om idrottslyftsbidra, till klubbverksamhet för barn och ungdom.
  På tal om idrottslyftet så påminner vi klubbar som ännu inte gjort återrapport på sina beviljade och genomförda projekt under 2013 att 2 februari är sista datum för att göra denna. Påminnelse har gått ut till berörda klubbar via mail också.
  Och när vi ändå är inne på februari: Den 7:e är sista dagen för att söka bidrag för helgläger utomhus för barn och ungdomar. Klubbar kan söka upp till 15 000:- för att arrangera regionala helgläger utomhus för barn och ungdomar. Mer information om detta finns i ansökningsformuläret.
  SKF har också för avsikt att arrangera tre nationella läger – två på klippa och ett alpint – för ungdomar 16-22 år. Vi söker till detta klubbar som vill hålla i arrangemanget. Er klubb kanske redan har arrangerat regionala helgläger och känner er varma i kläderna och redo för att hålla i ett nationellt läger? Gör slag i saken! Stöd får ni från SKF. Även här är sista ansökningsdag 7 februari. Ansökningsformulär.
  
• Sista dag för motioner nu på fredag!
  January 27, 2014
  Vi påminner återigen om att 31 januari är sista dag för motioner till förbundsmötet, som äger rum 29-30 mars i Stockholm.
  Klubbar och specialdistriktsförbund som är anslutna till SKF kan inkomma med motioner. Enskilda medlemmar kan också inkomma med motioner, i enlighet med SKF:s stadgar som reglerar detta.
  Ur stadgarna, 2 Kap§2:
  Rätt att inge motion tillkommer SDF, till SKF ansluten förening samt röstberättigad medlem i sådan förening. Motion från röstberättigad föreningsmedlem insänds genom vederbörandes förening tillsammans med föreningens utlåtande över motionen. 
  
  Motionen ska innehålla
  

  • Rubrik
  • Motionär, avsändare
  • Yrkande
  • Bakgrund
  • Underskrift

  Tips för att motionen ska bli tydlig
  
  1. Rubriken är viktig, både för att fånga läsaren och innehållet. Tänk till så att rubriken blir tydlig och talande.
  
  2. Glöm inte avsändare. Ange tydligt vem som motionerar. Klubbens namn och ansvarig samt underskrift.
  
  3. Börja med förslaget, ditt/ert yrkande. Skriv ”att” -satsen så tydlig att den skulle kunna tas med i ett beslutsprotokoll. Den ska vara så klart formulerad att den inte kan misstolkas.
  
  4. Motivera. Beskriv problemet och tala om varför det finns ett behov av att lösa frågan. Ge bakgrundsfakta som är viktiga i sammanhanget. Ange på vilket sätt ditt/ert förslag vore en bra lösning på problemet.
  
  5. Klumpa inte ihop flera förslag i en och samma motion. Låt varje förslag bli en egen motion. Fler förslag betyder alltså fler motioner, en för varje ärende. Det ökar tydligheten när styrelsen behandlar och tar upp motionerna på förbundsmötet.
  
  
• 41 anmälda till SM i skidalpinism
  January 27, 2014
  Till helgen avgörs SM i skidalpinism, individuell start, i Åre. Tävlingen, som också går under namnet Vaeride, hade i helgen 41 anmälda deltagare. Starten går kl 18 på lördag.
  PROGRAM
  Lördag 1 februari
  12:00 Utdelning av Startkit på Holiday Club
  13:00 Åkarmöte på Holiday Club
  18:00 Starten går i Duved för SM klasserna och motionsklassen
  19:00 Första åkare Stjärntorget
  20:00 Första åkare Björnen mot Förberget
  20:20 Beräknad tid för första åkare i mål Björnen
  21:00- 23:00 Holiday Club för After race, köket håller öppet lite extra för den som vill ha lite mat i sig. Förboka gärna uppe på O’Learys. O’Learys vanliga priser gäller. 
  23:00 Beräknad sista i mål Björnen 
  
  Söndag 2 februari
  07:30- 10.30 Frukost på Holiday Club. Förköp dagen innan. 90:-/pers.
  09.30 Prisutdelning av SM-klasserna och utlottning av priser
   Fullständig tävlingsinformation
• Populär ledbyggarkurs
  January 27, 2014
  I helgen anordnade Klätterförbundets utbildningskommitté tränare en tvådagars grundkurs i ledbyggeri på Västerviks Klättercenter. 18 entusiaster från klätterklubbar i Jönköping, Malmö, Stockholm och Västervik deltog. Deltagarna fick bland annat lära sig att bygga klätterleder med kvalitet. Andra delar som avhandlades i kursen var säkerhet, byggteknik, klättermoves, grepp, moduler med mera.
  Med anledning av att efterfrågan på dessa kurser har varit hög så har vi planerat att 15-16 mars hålla en ny kurs i Västervik.
  
  Ansvariga för kursen var Jim Wasmuth, Stefan Rasmussen och Moa Wall.
  
  Foto: Jim Wasmuth
  
  Foto: Jim Wasmuth
  
  Foto: Jim Wasmuth
  
  Foto: Jim Wasmuth 
• JNM Lead Köpenhamn 6:e december 2014
  January 26, 2014
  Danmarks klätterförbund arrangerar JNM i sportklättring lead på Blocs & Walls i Köpenhamn 6–7 december 2014.
• Information inför 2014 för juniorlandslaget
  January 22, 2014
  Under Tävling - Landslag sportklättring - Nyheter juniorlandslag finns preliminär information för juniorlandslaget i sportklättring 2014.
• 31 januari sista dag för motioner
  January 22, 2014
  Vi påminner om att 31 januari är sista dag för motioner till förbundsmötet, som äger rum 29-30 mars i Stockholm.
  Klubbar och specialdistriktsförbund som är anslutna till SKF kan inkomma med motioner. Enskilda medlemmar kan också inkomma med motioner, i enlighet med SKF:s stadgar som reglerar detta.
  Ur stadgarna, 2 Kap§2:
  Rätt att inge motion tillkommer SDF, till SKF ansluten förening samt röstberättigad medlem i sådan förening. Motion från röstberättigad föreningsmedlem insänds genom vederbörandes förening tillsammans med föreningens utlåtande över motionen. 
  
  Motionen ska innehålla
  

  • Rubrik
  • Motionär, avsändare
  • Yrkande
  • Bakgrund
  • Underskrift

  Tips för att motionen ska bli tydlig
  
  1. Rubriken är viktig, både för att fånga läsaren och innehållet. Tänk till så att rubriken blir tydlig och talande.
  
  2. Glöm inte avsändare. Ange tydligt vem som motionerar. Klubbens namn och ansvarig samt underskrift.
  
  3. Börja med förslaget, ditt/ert yrkande. Skriv ”att” -satsen så tydlig att den skulle kunna tas med i ett beslutsprotokoll. Den ska vara så klart formulerad att den inte kan misstolkas.
  
  4. Motivera. Beskriv problemet och tala om varför det finns ett behov av att lösa frågan. Ge bakgrundsfakta som är viktiga i sammanhanget. Ange på vilket sätt ditt/ert förslag vore en bra lösning på problemet.
  
  5. Klumpa inte ihop flera förslag i en och samma motion. Låt varje förslag bli en egen motion. Fler förslag betyder alltså fler motioner, en för varje ärende. Det ökar tydligheten när styrelsen behandlar och tar upp motionerna på förbundsmötet.
  
  
• Dags att nominera kandidater till styrelsen
  January 21, 2014
  Påminnelse från SKF:s valberedning:
  
  31 januari är sista dagen för klubbarna att nominera ledamöter till den nya förbundsstyrelsen.
  
  Klätterförbundets styrelse väljs av förbundsmötet och är förbundets beslutande organ då förbundsmötet inte är samlat (det vill säga under mandatperioden mellan två årsmöten). Styrelsen driver verksamheten i enlighet med förbundets stadgar, idéprogram och den verksamhetsplan som antogs av senaste förbundsmötet.
  Förbundsstyrelsen har förutom ordförande sex ordinarie ledamöter och två suppleanter.
  Är du intresserad av att utveckla klättringen i Sverige och sitta i styrelsen? Kontakta valberedningen så berättar de mer!
  
  Manne Forsdik, ordförande manne.f@me.com
  Moa Wall skogsflicka@gmail.com
  Jim Wasmuth jim.wasmuth@vastervik.se
• Informationsbrev till tävlingssatsande seniorer
  January 21, 2014
  Ett informationsbrev har gått ut till en stor grupp senioraktiva klättrare i landet. Kopia finns under Tävling / Landslag sportklättring / nyheter seniorlandslag.
• Jonsson & Höök svenska mästare
  January 18, 2014
  Skidalpina SM sprint arrangerades i samband med den stora svenska SM-veckan vinter, i Umeå. SM:et kunde i sin helhet ses på SVT.
  Både damernas och herrarnas finaler blev mycket spännande och resultatet blev kanske inte som man först trott.
  Framför allt ändrades placeringarna under herrarnas final. André Jonsson ledde genom hela loppet men de andra placeringarna var mer osäkra. Fredrik Sätter från Mattmars SK låg länge tvåa men blev sedan omkörd av junioren Axel Jonsson, Fjällframfart samt Patrik Nordin, Östersunds KK.
  Tjejernas final stod i stort sett emellan Martina Höök och Josefine Wikberg, Fjällframfart SK som länge var jämna, vid sista skiftet då stighudarna skulle av, trasslade det till sig för Josefin och Martina ledde stort vid målgången.
  Se Andreas Strands bilder från tävlingen på Facebook
  Läs Anders Burmans sammandrag av tävlingen på skidalpinism.se
  
• Dags att nominera för årets utmärkelser
  January 14, 2014
  Vem eller vilka tycker du har gjort störst insatser för svensk klättring under 2013? Nu är det dags att nominera dina kandidater för årets utmärkelser! Förra året delade vi för första gången ut utmärkelser i de fem kategorierna:
  

  • Årets klubb
  • Årets arrangör
  • Årets inspiratör
  • Årets klättrare
  • Årets lyft

  Nu är det hög tid att nominera dina kandidater för insatser under 2013. Senast 15 februari vill juryn ha in nomineringar, med medföljande motiveringar. Skicka nominering och motivering till kansliet@klatterforbundet.se.
  Förra årets utmärkelser
  Kort beskrivning av kategorierna och kriterierna för utmärkelser
• Sundsvall Plastic Madness 1 februari
  January 14, 2014
  1 februari arrangerar Sundsvalls klätterklubb säsongens avslutande tävling i Norrlandscupen, Sundsvall Plastic Madness. SPM är en öppen bouldertävling där alla kan vara med.
   
• Sökes: ny ordförande till Utbildningskommittén
  January 14, 2014
  Utbildningskommittén arbetar bland annat med att ta fram och utveckla normer för våra olika utbildningar och examinationer av instruktörer på olika nivåer. Det handlar om såväl utomhus- som inomhusklättring. Nu söker kommittén en ny ordförande. Är du intresserad av att arbeta ideellt med utbildningsfrågor inom Svenska Klätterförbundet? Ta kontakt med kommittén via utbildning@klatterforbundet.se eller med styrelsen via styrelsen@klatterforbundet.se.
• Lägesrapport skidalpint
  January 12, 2014
  Såja. Det tog ett tag, men nu verkar det ju bli lite vinter till slut. Snöbristen har gjort att de härliga distansturerna på fjället inte blivit fullt så härliga alltid, men skidor har det åkts och tävlats har det gjort.
  
  Svenskar har varit över till Norge och åkt Norgescupen. André Jonsson har varit med och kämpat om segern i alla fyra lopp han kört och han ser ut att gå mot en mycket stark säsong.
  Emelie Forsberg startade sitt skidalpina tävlingsår med att komma tvåa i ett race i Chourchevel bakom Laetitia Roux, som vann världscupen totalt förra säsongen. Emelie har har även kört det Individuella racet i Franska mästerskapen med stor framgång; en andraplats bakom Laetitia Roux. Det är ett resultat i världsklass. Emelie siktar på att köra alla tävlingar i världscupen den här säsongen och därmed blir det inget Sprint-SM för henne.
  
  André Jonsson. Foto: Anders Burman
  
  På hemmaplan har tre deltävlingar i träningsserien Fjellpuls.se-cup körts. André Jonsson har vunnit alla tre deltävlingar på herrsidan medan det på damsidan har varit Ingrid Stengård, Anette Andersson och Josefina Wikberg som i tur och ordning stått som vinnare. Cupen finns för att eliten ska få bra fartpass i tävlingsmiljö, men framförallt för att locka nya åkare till sporten. Och det har man verkligen lyckats med. Den tredje deltävlingen lockade 40 startande. Det, mina vänner, är ett mycket stort starfält för en träningstävling i skidalpinism. Lägg till stora lovord efter tävling, många debutanter och kanske mest glädjande: många unga åkare. Positiva vindar blåser. 
  
  Närmast väntar vi nu på att SM-sprinten i Umeå 18 januari, SM-Individuella i Åre 1 februari samt förstås världscupen som startar 18 januari och EM i mitten av februari. Sprinten i Umeå blir den förta sprinttävlingen efter internationella regler någonsin i Sverige och dessutom sänder SVT från tävlingen. Som sagt; positiva vindar blåser.
  
  Utöver Emelie Forsberg kommer landslaget att finnas representerade på flertalet VC-tävlingar samt EM. André Jonsson ska ner och köra VC i Chourchevel samt La Pitturina Ski Race innan EM. Klara till EM är Emelie Forsberg, André Jonsson och så, mycket glädjande en junior: Axel Jonsson. Det blir troligen fler åkare också. Form och fart avgör.
  
  Ett av säsongens mål var att ställa en åkare i de yngre åldersklasserna på startlinjen i VC och/eller EM. Det målet ser vi ut att kunna nå under EM. När jag gjorde grovplaneringen i november satte jag som mål att ha en åkare på startlinjen redan till VC i Chourchevel 25 januari. Det var för tidigt. Det är mycket nytt att lära sig. Är ändå mycket nöjd med utvecklingen på juniorsidan. Axel Jonsson har visat bra klass under Fjellpuls-cup och det finns fler unga åkare med hög kapacitet som börjat åka skidalpint. Som sagt – positiva vindar viner.
  Anders Burman
  Förbundskapten skidalpina landslaget
• Idrottslyftet – nya pengar att söka
  January 9, 2014
  Satsningen på barn- och ungdomsklättring via Idrottslyftet går vidare. Under 2014 har Svenska Klätterförbundet tilldelats 486 000:- från Riksidrottsförbundet, som ska fördelas till Sveriges klätterklubbar. Som tidigare har vi två ansökningsdatum under året; 31 januari och 30 september. Efter dessa datum går vi igenom de inkomna ansökningarna och målet är att ge besked inom tre veckor efter att ansökningstiden gått ut. Ansökan görs som vanligt i IdrottOnline.
  Om du har några frågor om Idrottslyftet så är du välkommen att höra av dig till SKF:s kansli.
   
• UIAA livesänder Världscupen i isklättring
  January 8, 2014
  UIAA meddelar att man kommer att livesända från Världscupen i isklättring under vintern. Första deltävlingen går i Cheongsong i Sydkorea nu på lördag.
  Inför Världscupen har man nu satt upp en speciell hemsida, där du alltså bland annat kan följa tävlingarna live.
  
• Stopp för stenbrott vid Skälefjäll
  January 8, 2014
  Miljöprövningsdelegationen hos Länsstyrelsen i Västra Götaland fattade den 19:e december beslut om att avslå Hallindens Granit AB:s ansökan om att få bryta sten intill Skälefjäll i Bohuslän.
  Länsstyrelsen hade fått in över 20 yttranden i ärendet, från både organisationer och privatpersoner. De flesta av yttrandena motsatte sig en bergtäkt i området, med hänvisning till bland annat risk för buller och förstörda naturvärden.
  I Miljöprövningsdelegationens beslut kan vi bland annat läsa följande:
  Området utgör dessutom riksintresse för det rörliga friluftslivet och är ett uppskattat välfrekventerat område för klättersporten även i ett internationellt perspektiv. Miljöprövningsdelegationen bedömer att klättring är en friluftsaktivitet som är direkt förknippad med naturupplevelsen och som kan komma att påverkas negativt om den aktuella anläggningen kommer till stånd. Miljöprövningsdelegationen anser att det inte kan uteslutas att det även kan ske en påverkan ur säkerhetsperspektiv.
  Jonatan Rask, ordförande i Bohusläns kk, som tillsammans med Svenska Klätterförbundet var en av de instanser som yttrade sig i ärendet, är mycket nöjd med beslutet.
  – Det är oerhört glädjande att man nu fattat det här beslutet. Särskilt glädjande är det att man har vägt in naturupplevelsen i sin bedömning. Det visar att man tycker att naturupplevelsen är viktig, trots att det är ett relativt ”mjukt” begrepp, och kanske kan det stärka oss i liknande processer i andra områden i framtiden, säger Jonatan och fortsätter:
  – Bohusläns kk har haft fin hjälp av SKF:s Accesskommitté i processen. Sen ska vi också ge en stor eloge till Tommy Ekerum, boende i området, som varit väldigt drivande i ärendet. Hans engagemang har betytt väldigt mycket och det är vi oändligt tacksamma för.
  I skrivande stund har inte någon överklagan på beslutet inkommit. Om det sker så kommer ärendet att gå vidare till Mark- och miljödomstolen.
• En vecka kvar till skidalpina SM
  January 8, 2014
  Om en dryg vecka är det dags för SM i sprint i skidalpinism. Tävlingen kommer att äga rum den 18:e januari i samband med SM-veckan i Umeå. Det är första gången det arrangeras ett skidalpint SM i sprint och vi hoppas på ett stort antal deltagare. Arrangören utlovar fina snöförhållanden trots mildvädret och SVT kommer att finnas på plats för att visa tävlingen i direktsändning.
  Anmälan till tävlingen gör du via detta formulär.
  För mer information kontakta tävlingsledare är Olof Häggström på olof.haggstrom(a)gmail.com
  Här kan du läsa mer om skidalpinism inför SM
  Evenemanget har också en egen Facebook-sida
  SM i sprint i skidalpinism arrangeras av Fjällframfart.
  
• Jul- och nyårsstängt på kansliet
  December 19, 2013
  Kansliet håller jul- och nyårsstängt från med måndag 23 december till och med måndag 6 januari. Vi önskar alla klättrare och medlemmar en god jul och ett gott slut på året, och hoppas på ett ännu bättre 2014.
• Två svenskar skadade i Patagonien
  December 19, 2013
  Hanna Restorp och Hanna-Kajsa Fernström, båda hemmahörande i Bohusläns klätterklubb, ligger skadade på sjukhus i El Calafate, Argentina efter en olycka på Cerro Fitzroy i Patagonien. De försökte klättra leden Super Canaleta, en ca 1600 meter lång och svår led som innehåller partier av is, snö och klippa.
  Vi har inga detaljerade uppgifter om själva olyckan, men vet att en stor räddningsinsats sattes igång, med ca 40 personer inblandade som tillsammans bar de två klättrarna till sjukhuset i El Calafate. Hur pass skadade de är vet vi inte säkert, men de uppges vara utom fara och kommer att ligga kvar på sjukhuset ca en vecka. Vi hoppas kunna återkomma med information.
  

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nyhetskälla myskyrunning.com: sverigeforaren.se

The feed providing these headlines is not available.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nyhetskälla myskyrunning.com: utsidan.se

• Smärtsamma Sulitelma
  March 28, 2014
  Han hade nog både trott och hoppats på en viss dramatik på årets Sulitelmatur. Det blev dock dramatik av helt annat slag än det han hoppats på.
• Vinn biljetter till Mattias Klum eller Börge Ousland
  March 27, 2014
  Mattias Klum och Börge Ousland föreläser i National Geographic Live i slutet av april, du kan tävla om biljetter här.
• Vildmarksmässan 2014
  March 21, 2014
  Intryck från Vildmarksmässan i Älvsjö i mars 2014.
• Ny webbtjänst presenterar vattenflödesinformation
  March 12, 2014
  SMHI har nyligen lanserat en webbtjänst som presenterar aktuell vattenflödesinformation med prognoser.
• Stå upp och paddla med första delbara brädan
  March 10, 2014
  Stand up paddling, SUP, är en snabbt växande paddelsport. Nu finns en ny delbar bräda som förenklar transport och förvaring.
• Vinter i fjällen
  March 10, 2014
  Trots den milda vintern så har STF:s fjällstationer, vandrarhem och stugor ute på fjället öppet ända till i början på maj. Än finns chans att njuta av skidåkning och snö.
• Paddelmagi i Åsnen
  March 10, 2014
  Åsnen Kanotmaraton arrangeras för första gången den 17:e maj.
• Kaljoxadalen och Nittälven
  March 3, 2014
  Ett flertal naturreservat ligger som på ett pärlband längs Nittälven i Bergslagens vildmark. Två av dem gränsar till varandra och innehåller så många möjligheter till övernattning att de lockar till en 2-3-dagarstur.
• Nytt inför 2014 - ISPOmässan i München
  February 17, 2014
  Ett kort referat från den stora frilufts- och vintersportmäsan ISPO i München i januari 2014.
• Ett dygn vid Vänern
  February 12, 2014
  Kort paddeltur med skogspromenad

Posted in: 1